Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”H varthän?” frågade Ebba, som med foten sakta sköt
nystfoten bortåt dörren.
”Jag lofvar att, att,” — nystfoten kom tillbaka —
”aldrig signa mera!” flämtade Rantan och sjönk tungt ned
i bädden.
Ebba slog till nystfoten, så att den föll med en hög
skräll i golfvet; kärringen for under bolstret, och Ebba
plockade skyndsamt upp de lysande papperssuddarna och
löste snöret från bolstret, hvarefter hon, med låtsad
förskräckelse, frågade: om hon nu finge lägga sig eller der
var något mera spökeri. Rantan tittade försiktigt fram
under bolstret, och då hon nu ej såg något oroande,
vågade hon fråga, om ej Ebba hört eller sett något, hvarpå
denna högtidligt förklarade sig ej hafva förnummit det
ringaste öfvernaturligt. Rantan ville nu att hon skulle
taga plats bredvid henne i sängen, ett förslag som Ebba
ej antog, men lofvade ligga vaken derute.
”Det var sant, jag hade nära glömt att säga er, mor
Toren, att vår nye länsman slår efter er; han sade
häromdagen, ått finge han fatt på er under det ni ansade och
signade, satte han er, der hvarken sol eller måne skina.
Här blir vägsyn i byn i morgon. Godnatt, sof godt mor
Toren!” Ebba lade sig i ro på sin vadmalsbädd, medan
Rantan i ångest vred sig mellan ijäderbolstrarna.
Följande morgon såg hexan högst jemmerlig ut vid
frukosten, och Per Svensskan, Kerstin och Pernilla Mattsa
betraktade henne med vördnad; men Ebba höll henne jemt
fången under sina skalkaktiga blickar.
”Mor Toren,” böljade hon, ”hvad var det för
underliga löften ni afgaf i natt?” — ”Kerstin, vill du ej vara
snäll och ge mig min näsduk; jag glömde den i
sommarstugan på din kista.”
Kerstin kom in, med häpnad i sin blick, bärande den
upplösta hättan och spånen i handen.
”Hvad är det, Kerstin, hvarför ser du så skrämd ut?”
frågade Ebba med oskyldig min.
”Mitt söndagstorklä är blifvit upprifvet i natt,”
svarade Kerstin med osäker röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
