- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
139

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Naturligtvis; ui gaf oss ju ett prof på er konst i går
afton, derföre tyckte jag det vara i sin ordning att ni fick
ett prof på min i natt. Länsmannen kommer till byn vid
tio-tiden, låt hexan fara dessförinnan; jag tror ej hon har
lust att göra bekantskap med honom.”

Toren hade samlat tillsammans sina tillhörigheter;
vagnen var framme, Kerstin och Per Svensskan sågo skygga
och ängsliga ut, ej ett ord vexlades förrän kärringen satt
i vagnen.

”Det kan hända, att mamsell, hon betonade titeln,
kan få en erfarenhet af min konst i framtiden; jag skall
ha henne i minne, lita derpå!” ropade hon till Ebba med
ton och blick så full af hat, att Ebba kände blodet fly
från sina kinder. Vagnen rullade bort.

Ebba bad nu de två lättrogna qvinnorna följa med
sig in till Hans, och har redogjorde hon för nattens
tilldragelser; visade dem den undanstuckna papperssudden
med sitt innehåll af — sand; talade om kärringens
siareblick, i anledning af Kerstins hätta, och slutade med att
föreställa dem orimligheten af deras tro på hexerier, samt
det farliga uti, att beskylla någon för dylikt. ”Det
be-höfdes endast,” sade hon, ”att Vifve finge reda på Rantans
upptåg, och han skulle, utan tvifvel, genom någon ny
våldsbragd hämnas för beskyllningarna mot sig och sin mor.”

Hans och Per Svensskan sågo slagna ut, men Kerstin
var högeligen förargad öfver, hvad hon kallade, Ebbas
onödiga inblandning i deras angelägenheter; och hvad
hexerier anginge, så trodde äldre personer, än Ebba, på
dylika, och hon, menade Kerstin, kunde nog få ångra sin
van vördnad mot den kloka, h vilken k^pske äfven de fingo
umgälla. Kerstins tro på Rantan var blifven något
rubbad, och detta grämde henne; derföre talade hon ifrigt till
hennes försvar. I det ljus Ebba ställt den kloka, ville
Kerstin ej se henne; hon hade varit lycklig i sina
fördomar; sanningen smärtade henne, och i sitt dåliga lynne
gjorde hon Ebba ansvarig för alla de olyckor eller
motgångar, hvilka hädanefter kunde komma att hemsöka
hennes hus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free