- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
161

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i närheten af Brännö; fartyget vrak, hela besättningen,
jemte en passagerare (se andra sidan) drunknad; endast
kaptenen samt en matros räddade sig.” Ebba ville fortfara.
”Se först efter, på andra sidan, hvem passageraren

var!”

Hon väude om tidningsbladet och genomgick spalterna.
Mo. här står det: ”Förolyckad resande. Uti G. H. och S.
T. läses följande: Bland de vid briggen Eleonoras
strand-ning förolyckade, befann sig en ung man, vid namn” —
Ett anskri ljöd från Ebbas läppar och ansigtet blef
krithvitt. Assarsson utsträckte häftigt sin hand efter
tidningen, men Ebba slöt med krampaktig styrka sina fingrar
så hårdt om den, att’ endast ett stycke deraf blef qvar i
faderns hand, och med stela blickar fortfor hon att stirra
på den olyckliga notisen, den hon tycktes ögna igenom
ända till slutet. Den uppskrämde fadern såg då, huru
hennes hvita ansigte plötsligen fargades mörkrödt och huru
ådrorna vid hennes tinningar svällde; hon uppgaf ett gällt
hemskt skratt och föll stel tillbaka i soffan hvari hon satt.

”Gud i himlen, hon dör!” ropade hennes far i ångest
och uppreste henne; öfver hennes hårdt sammanbitna
tänder och sammanpressade läppar kom ej ett ljud; men hon
förde handen hastigt mot bröstet. Assarsson uppslet
hennes kläder och med den sinnesnärvaro, som aldrig svek
honom, tömde han vattenkaraffen öfver hennes hufvud,
dervid hon hastigt hämtade sig; hon tycktes ej hafva
förlorat medvetandet ens för ett ögonblick, men hennes spända
anletsdrag utvisade en häftig själskamp.

”Tack, far!” sade hon i en underlig död ton.
”Tidningen, hvar är den? jag skall ju läsa för min far.”

”Ebba, barn, för Guds skull! jag kan ju läsa sjelf.”
”Nej, jag läser det, så är det öfver och tidningen
min!” ropade hon vildt och fortsatte läsningen, der hon
slutat, med en stämma som ljöd onaturligt hög och klar:

— ”vid namn Johan Orillon, ädling till börden, liksom
han var det till hjerta och tänkesätt. Enligt kaptenens
berättelse, han var en vän till den olycklige, var denne
stadd på sin brölloppsresa; han var nemligen, sedan tre

Skanska -jlättbonns lif. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free