Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vagn rullande in på gården. Ebbas blod började åter. att
sjuda och vredens mörka demoner höllo sin vilda ringdans
i hennes bröst. Kom han för att se, huru en narrad
bondflicka såg ut, eller ville han, att hon kanske skulle sätta
sig neä och afhöra berättelsen om den högborna brudens
nobla sorg. eller behöfde den gamle baronen måhända ett
lån. för anskaffande af krusflor, för att dermed sörja den
unge slägtijigen? Ja, hvarför inte stå honom till tjenst
med allt detta? Hvem hade bedt henne om att tro på en
liten komedi, uppförd till tidsfördrif på landet? — God
mat, ett angenämt hem och en liten bit kärlek hör ju
till ungherrarnas lefnadsordning. Hvad mera, hvem rådde
för, att här ej fanns någon lämpligare älskarinna, som
bättre förstått skämtet? Hon hade ju märkt, att den gamla
baronen synbarligen haft något att säga henne under sina
sednare besök; troligen hade han velat underrätta henne
om verkliga förhållandet, ty han var ju en godmodig man,
som nu kom för att se om katastrofen möjligen anrättat
någon ny olycka.
”Ja, han skall få se,” fortsatte Ebba i sitt sinnes
bitterhet, ”huru passande och fullkomligt efter sitt stånd, en
bonddotter beklagar sorgen efter en adelsman, hvars
bekantskap hon’haft den lyckan och nåden att gfra!” Hon
nästan afslet sin mörka hvardagsklädning och påtog istället
en mörkröd, mjuk ylleklädning, påsatte en broderad krage,
den hon mot vanan, ty hon hatade grannlåter,
sammanföst ade med en stor guldbroche, ordnade sitt lockiga hår
och stod inom ett par ögonblick klädd i visitdrägt. Hon
kastade en blick i spegeln, men ryggade förfärad tillbaka
för sin egen bild, som blek och hotfull, likt en hämdens
ande, stirrade mot henne från glaset.
Hon skrattade bittert.. ”Detta går ej an,” mumlade
hon ; ”hade man nu varit en förnäm dam hade man haft
en smula smink till sin disposition, och falska leenden —
nå. dessa sistnämnde lånar jag, och smink — —.” Hon
tog sin näsduk och gned dermed på de hvita kinderna,
tills det sved. ”Man hjelper sig,” sade hon och gick med
leende läppar in att välkomna baronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
