Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja visst, men — —51
’Vänta! märkte du aldrig, att Toren igenkände dig?"
”Som sagdt, jag tyckte mig hafva sett henne förr;
nu minnes jag, att jag mött henne ett par gånger under
den tid jag var här på orten, men om hon kände mig,
vet jag ej; hon erbjöd sig sjelf att bära mina bref till
staden, det minnes jag tydligt, äfvensom, att hon alltid
brukade studera adresserna.”
”Det är, utom tvifvel, henne vi hafva att tacka för
både notisen och dina uteblifna bref,” sade friherrinnan.
”Rantan har mera äu en gång lofvat att minnas Ebba for
det spratt denna spelat henne; ödet har gynnat hennes
hämdplaner, då’ det fört dig i hennes väg; hon har känt
igen dig och helt säkert förut haft kännedom om din
kärlek till Ebba.”
”Det är sannolikt, men jag hoppas att Ebba icke satte
tro till denna tidningsanka,” sade Orillon med oro. Ingen
svarade honom.
”För himlens skull, hvad har händt!” frågade Orillon
häftigt och tilläde: ”1 veten ju, att jag genom min onkels
död, som gjorde mig till arfvinge af hans egendom, nu är
en oberoende, ja rik man; jag kommer nu för att hämta
min brud, med eller utan hennes fars bifall; sitt lagliga
samtycke till vårt giftermål kan han ej neka mig.”
”Jaså,” utbrast Dubben, ”då må du höra: Jag kom
till henne dagen efter hoh af tidningen erhållit kunskap
om din förmodade död; jag kom sjelf. med sorg i mitt
gamla hjerta, för att trösta henne, och hon kom emot mig
med ett leende och en middagsbjudning på läpparna. Hon
beklagade min sorg efter alla etikettens reglor, och sade,
att det måtte vara ent fatal, fatal hör du, händelse för
din väntande brud. Hon lyckönskade mig, att ej vara
närmare i slägt med dig, en kusins son, ville hon minnas;
du ser, att hon glömt till ock med hvem du var.
För-öfrigt tycktes hon hafva alla sina tankar på sin tillämnade
visit hos prostens, för hvilken hon gjort sig så röd som
en pion, och detta några timmar efter underrättelsen om
din död!” Baronen hade stigit upp samt talade fort och häftigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
