Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Olof!” sade hon bedjande och lutade sin glödande
kind mot hans skuldra.
Ebba inträdde, för att bringa den lilla till ro; hon
såg med ett gladt leende på den vackra gruppen och
sade: ?,Ser du, Olof, det går som Gud vill, och ej en bit
annorlunda.”
”Ja,” svarade han och tryckte hennes hand.
”Du,” fortfor Ebba, ”fick Johanna, och min far får
fru Humbla — blott till husförestånderska förstås — ; men
hvad ser jag? tårar! Det måtte väl endast vara
sällhets-tårar,” fortfor hon och fattade brudens hand.
”Ack,” liviskade denna, om han bara ville glömma —”
”Knallen? afbröt han leende; ”jo det går nog för
sig, ty Kerstin har ju i dag alldeles öfverröstat honom
med sitt evinnerliga Olof Håkansson; Knallm har
be-stämdt genljudet i hennes själ, ända till presten i
brudstolen förest afvade mitt ordentliga bondnamn; det andra
är nu dödt, Johanna.”
”Så låtom de döda hvila i frid!” sade Ebba- Nu
rustar fru Humbla som bäst för att kunna värdigt
emot-taga eder på det vackra Bullabo, stället der både
Johannas och min flydda lycka återvände. Gud gifve, att ni
måtte blifva så lyckliga som Johan och jag! Men nu,
ropar han mig; kom till moster, Anna lilla, så gå vi till
farbror Johan och Boel.” Hon tog barnet från Olof,
nickade hjertligt åt den lyckliga modern och lemnade rummet.
”Detta är ju akurat som en kärleksvisa; de är o trogna
in i bleka döden begge två; nu är Olof lycklig, jag och
mor Johanna likaså, och den välsignade glötteu här har
ändtligen fått sig en regal far i banko,” sade Boel och
lyfte den lilla Anna högt öfver sitt hufvud.
Hanna, Kerstins yngre syster, blef ett par år härefter
händelsevis gift med en man, som hon tyckte om. På
ett ”res- och lergille,” dit hon, tillika med byns öfriga
ungdom, blifvit bjuden för att ler slå (uppföra lerväggar,
ett arbete som utföres med blotta händerna) en
uthuslänga, samt derefter binda kransar till en annan längas
takresning, gjorde hon bekantskap med en ung hygglig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
