Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn, men folksägnen påstår, att dessa rosor blifvit planterade
kring östra hörntornet för att liksom öfvertäcka det hemska
minne, som var förenadt med denna del af den gamla
borgen.
Sägnen angifver äfven, att den rad stora lindar, som på
borggården står framför slottskapellets fönster, blifvit planterad
samtidigt med tornets klängrosor, och att trädens kronor skulle
hafva till uppgift att skymma bort utsikten af helgedomens
fönster och ingångsdörr för den osaliga borgfruns blickar, då hon
under månljusa nätter stod på tornets midtelaltan och
hånskrattande betraktade de två små skugg-gestalter, som under sakta
kvidande sväfvade fram och åter framför kapellet.
Slottsträdgården, som ligger bakom hufvudbyggningen,
sträcker sig ned till insjöns tämligen stark sluttande strandbrädd,
och utanför västra flygeln, där ännu svaga spår efter ett par
fästningsvallar synas, skär insjön in i en smal vik med djupt
vatten och strid ström.
Folksägnen, som i sin konservatism aldrig rättar sig efter
nutidsförhållanden, förtäljer, att just här fans ursprungligen en
pålbrygga med »vindbroar tre, på kedjor af stål», och att den
lilla husklunga, hvilken nu finnes vid vikens strand och som bebos
af »herrgårdsfiskaren», är uppförd på grunden af det vakttorn,
som skyddade brygga och slott från landsidan.
Omedelbart intill denna vik hade under århundradenas
lopp vass, säf och andra sumpväxter i förening med lera och dy
bildat ett bredt näs framför slottet och förenat den forna holmen
eller ön med fastlandet. Nu fläta, under sol och sommardag,
löftunga bokar hvalf vid hvalf öfver blanka, stålgrå trädstammar,
öfver svällande, mjuka kuddar af grönskiftande mossa och öfver
mattor, väfda på en botten af brunt och oliv, af millioner sippor, hvita,
gula och svagt rosenröda, af konvaljer, skogsstjärnor, rödviolett
fågelvicker och gyllne himmelsnycklar[1], där som fordom »fisken
gick i den stridaste ström in emot strand», Där som fordom
»borggrefvens förgyllande skepp med rödaste purpursegel och
virkade blåhvita silkesvimplar förde ädla riddare samt höfviska
fruar och jungfrur på gungande lustfärder», där spegla nu gamla
bokar sina kronor och breda i öfverdådig lifskraft sina grenar
ut öfver sjöns krusiga vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
