Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom denna skog går nu en bred väg under ett
sammanhängande flätverk af grenar och kvistar fram till slottet.
Framför slottets stora ingångstrappa, där väldiga hortensier,
omväxlande med agaver och dracena, i stora urnor prydde
stenbalustraden, skrapade två sadlade hästar otåligt borggårdens
stenläggning, medan borgherren, »gamle grefve Johan», som hans
underlydande vanligen benämde honom, stod uppe på trappans
plattform samtalande med sin tvillingssyster, »gamla fröken Elsa».
»Vill du ändå inte öfverlemna åt mig att utforska Erik?»
sade fröken Elsa halfhögt och lade handen på broderns arm,
hejdande honom, då han med en otålig blick mot östra tornet
ville gå ned för trappan.
»Var lugn, Elsa, jag skall göra det lika diplomatiskt och fint
som du själf. Jag måste ha klarhet i denna sak, innan baronens
återvända till Stenshof och Letty möjligen också slår sig ned där
hos morbroderns under sommaren, då hon ju skulle blifva vår
granne. — Skulle då saken reda sig utan vår inblandning, ville
du säga? Nej, Elsa, får Letty hållas som hon vill, så kommer
hon Erik till att uppgifva hela saken. — Men hvad tusan tänker
han nu på, som låter hästarna och mig vänta på det här sättet!
Jag tror spöket i rosentornet ... Nå, ändtligen kommer han
där! Adjö så länge, Elsa! Ja, var bara lugn, jag skall vara
ytterst diplomatisk!»
Grefve Johan gick ned från borggården för att invänta sin
brorson. Denne kom ut från den smala förstuga eller korridor,
som finnes nedanför tornets trappuppgångar. Med en förströdd
min slog han med sin näsduk bort något damm eller grus, som
fastnat vid hans rockärmar, och med en ursäkt till farbrodern
öfver sitt dröjsmål samt en hälsning upp till faster Elsa, steg
»unge grefven» till häst och red efter sin farbror genom det
skumma porthvalfvet ut i sommarens klara solljus, ut i skogsdoft
och blomsterprakt, långs den glittrande insjöns strand.
»Vi rida väl bort till mossarna och se på nyodlingen,
farbror?» Grefve Erik höll in sin häst där i uppkörsallén, hvarest
en bred skogväg för ut till godsets vidsträckta åkerfält.
»Du är sannerligen född jordbrukare!» utropade grefve Johan,
sedan de båda ryttarne lämnat den breda allén, hvarest de i
starkt traf ridit öfver trädstammarnas starka slagskuggor, och nu
veko in på skogsvägen, där solfläckar dallrade och blinkade öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
