Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är icke godt att veta, hvad en så modernt uppfostrad
ung dam tror eller icke tror», svarade baron Erik med en viss
bitterhet. »Jag har aldrig för henne antydt något om Amelies
nyck att bo i tornrummen, och jag har naturligtvis inte tagit
henne ur hennes verkliga eller låtsade tro, att detta giftermål
ingåtts af kärlek.»
»Hon känner då icke till att Amelie och du blefvo
förlofvade vid hennes mors dödsbädd och på hennes, man kan väl
säga exalteradt uttryckta önskan att se er två, då så omogna och
unga varelser, förenade?»
»Kanske vet hon det, kanske inte; men ett känner hon dock
till med visshet, och det är, att jag håller henne själf oändligt
kär.» Grefve Eriks förbehållsamma sätt vek för ett plötsligt
utbrott af en länge tillbakatvingad lidelse.
»Men du sade ju nyss, att du aldrig — aldrig gifvit henne
tillälle!» utbrast farbrodern med naiv förvåning.
»Farbror måtte icke ha varit närmare bekant med kärlekens
väsende, än farbrors tilltänkta maka var med vårt gamla
familjespöke, som ju skrämde henne till att afbryta det påbörjade
frieriet», svarade Erik småleende. »Det behöfs ord för att — fria,
men icke för att öfvertyga en flicka om att hon röfvat hela ens
hjärta. Men här är saken den, att Letty hängifvit sig åt den
moderna osaliga själfanalysen, i förenihg med ett olyckligt
dissekerande af mina känslor för henne, och under detta arbete, som
förtorkar hela hjärtelifvet, får hon, som andra moderna damer
med samma slags uppfostran, endast tag i det sämsta hos sig
själf och andra.»
»Syster Elsa inbillar sig att Letty år så där modernt
nervös — spökrädd — spiritistisk, du vet», sade gamle grefven, som
funnit Eriks beskrifning på en modern bildad flicka något
obegriplig. »Hon tror att Rosentornet skrämmer henne.»
»Som farbror ju vet, har Letty aldrig varit på Rosenö. Hon
var knappt vuxen — och för öfrigt i skolan i Dresden — då
Amelie dog efter att hafva visat sin ringaktning för den gamla
släktsägnen genom att en kall natt ensam ha genomströfvat alla
tornrummen samt en stund stått på den osaliga borgfruns altan
och, liksom hon, spejat bort mot kapellet efter de försvunna
barnens andar. Nej, Letty tror icke på några sägner. Om hon
hört den, som knyter sig till östra tornet, så har hon säkert
plockat sönder den bit för bit och undersökt den så länge, tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
