Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den bekvämaste uppgången till de öfversta rummen ha
vi här borta», sade fröken Elsa och gick förbi Letty, som
stannat för att betrakta ett stycke af en runsten, som blifvit
uppställd invid muren. »Den där stenen år nyligen funnen ute vid
en nyodling», sade fröken Elsa, vändande sig om, men gaf i
samma ögonblick till ett högt rop och vacklade på golfvets
sten-«ättning.
Letty sprang fram och fattade den gamlas utsträckta armar.
»Golfstenarna ligga ju rent lösa där», anmärkte hon, i det hon
förde fröken Elsa förbi det försåtliga stället i korridoren.
»De måtte nyligen ha sjunkit, ty i går var golfvet fast och
Jämnt», försäkrade borgherrns syster, mån om att den unga
gfisten icke skulle få någon dålig tanke om ordningen på Rosenö.
»Låt mig se hvad som vållat detta obehag!»
»Tillåt mig, kära tant! Jag har stor lust för att anställa
undersökningar — påstår svåger Erik; — nu skall jag se, om
jag kan finna skatten i Rosentornet.»
»Jaså, du har hört sägnen om den!» Fröken Elsas ton
röjde ingen synnerlig glädje öfver att Letty ägde denna kunskap.
»A, tant, jag känner alla historierna! Vill tant ha ett bevis
därpå?»
»Det var en gång», började Letty, »en borgherre på Kosenö
«om med sin första hustru hade två söner, tvillingar. Modern
till desse barn dog kort efter deras födelse, och efter änklings^
■årets slut gifte borgherm sig för andra gången, och i sinom tid,
födde denna hustru honom en son. Då denne son var två år
gammal måste borgherrn draga ut i krig i främmande land, och
under det han där vann ära och rykte, fick han sändningabud
att hans båda tvillingsöner försvunnit och att man ej kunde tro
annat än att de under lek på slottsvallen fallit ned i. sjöns
bottenlösa djup.
Hvad slottsherrn trodde om detta förtäljer icke sägnen;
men den säger, att borgherrns andra hustru blef af sitt’ husfolk
starkt misstänkt för att ha mördat de två barnen och, sedan hon
bundit stenar vid de små likens fotter, kastat dem i sjön. Det
skall också ha varit samma fru Gunilda, som någonstädes inom
Rosentornets murar gömt en skatt, hvilken hon ämnat medföra
härifrån, ifall borgherrn skulle velat ställa henne till räkenskap
för hennes ogärning.
Han föll emellertid i kriget, och fru Gunilda dog sotdöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
