Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, men det var honom lika omöjligt att röra eig, som att sluta
till sina ögon. Därefter följde ett tillstånd, då han hvarken
förundrade sig eller reflekterade öfver det, han skådade, utan endast
med uppmärksamhet betraktade skuggspelets växlande bilder.
Han fann sig själf förflyttad till ett långt, smalt rum med
hvälfdt tak och med en grå långvägg, försedd med ett par höga,
smala fönster med små blyinfattade rutor; den andra långväggen
var däremot beklädd med en enkel panelning till mera än en
manshöjd. Åke kom dit in genom en dörr vid änden af det smala
rummet och märkte att det var ett slags tambur, ty i fonden
hängde ytterkläder.
Plötsligt gled panelningen undan och Åke såg in i ett
annat, likaledes hvälfdt rum, med en hög, tung säng, omgifven af
mörka omhängen. Rummet var endast upplyst af ett enda
vaxljus i en mässingsljusstake, men då Åke vant sina ögon vid
denna matta belysning, urskilde han en gammaldags skulpterad vagga
med pösande kuddar, och vid den en äldre kvinna, klädd i en
tjänarinnas dräkt, djupt insomnad med pannan på sina stora
händer, hvilka hon stödde mot den bordskifva, på hvilken ljuset hade
sin plats.
»Barnet är sjukt, sköterskan har somnat ifrån det, men
här fins nog någon i närheten som vakar», tänkte Åke, och nu,
liksom frammanad af denna hans tanke, syntes en ny person
framträda.
Det var en äldre man, klädd som en af sextonde
århundradets lärde eller som en sekreterare hos någon förnäm herre.
Han var blek och haltade lindrigt då han gick. Han kom från
ett inre rum med ett brinnande ljus, för hviket han skuggade med
handen, då han kom snedt öfver golfvet för att gå fram till
motsatta väggen, där han lät ljusskenet falla på en i en nisch
upp-stäld helgonbild, under hvilkens snidade draperier ett skåp var
doldt. Han sätter ljuset på bildens fotstycke, tager fram ett
pergament ur skåpet, vänder sig om, liksom för att tilltala
barnsköterskan, och skakar på hufvudet, då han varsnar hennes sofvande
ställning, stänger det hemliga skåpet och kommer fram för att väcka
henne.
Han böjer sig först ned öfver vaggan, hans ansigte är
lungt och mildt, då han lägger handen på den sofvande kvinnans
skuldra, men han blir förskräckt, när han märker hennes
döds-tunga sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
