Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar, och det lönade ej att inlåta sig i allvarligare samtal med
unge grefve Henrik, utan nöjde sig Åke med att räcka sin
lärjunge ett bref från grefve Hans; det hade anl&ndt på aftonen.
Brefvet innehöll underrättelse om, att gamle grefven på
Häflinge stilla aflidit af ålderdomssvaghet.
»Så, nu är det ändtligen slut med både pluggande och
gnidande på skillingarna!» skulle då unge grefven ha sagt och
var det ett olycksbådande ord af den blifvande fideikommissarien.
• •
•
Det säges, att Åke Sverkersson rätt snart intalade sig själf,
att hans syn varit en liflig dröm, alstrad af hans historiska studier.
Grefve Hans*hade med sina barn flyttat från Elfvinge till
hufvudgården, utan att Sverkersson erhöll någon inbjudning, vare
sig af far eller son, att besöka Häflinge slott, hvilket Åke
aldrig hade sett
Fröken Gudrun, hvars lärare Åke äfven en tid varit, hade
visserligen tagit det för en afgjord sak, att den gamla
bekantskapen skulle fortsättas, men Åke ämnade dock icke komma till
det gamla slottet utan formlig inbjudning från grefve Hans.
Elfvinge hufvudbyggning jämte en del af trädgården blef
efter den grefliga familjens afflyttning, utarrenderad till von
Eicheln, en aflägsen anförvant till grefve Hans Göldenhans
aflid-na hustru, som var af tysk börd och född »baronessa» von Eicheln.
Arrendatorn af Elfvinge slott, som hufvudbyggningen då
började kallas, var endast adelsman; han var fifven af tysk
härkomst, men född och uppfostrad i Sverige, hade gift sig med en
rik borgerlig flicka, men genom vågade egendomsaffärer hade
hustruns förmögenhet så sammansmält, att familjen hufvudsakligcn
lefde på en pension, som tillföll von Eicheln efter hans afsked
från krigstjänsten.
Till all lycka hade den gamle öfversten blott ett barn, en
dotter, som i sägnen kallas skön Anna, och åt henne skänkte
Åke Sverkersson sitt hjärta. Hans mor tyckte inte om fröken
Anna, utan höll henne för att vara falsk och ärelysten — en
fullständig motsats till Gudrun GQldenhan, som mor Brita höll
så kär, som om den unga fröken varit hennes egen dotter —
och då skön Anna påyrkade, att henDes och Åke Sverkerssons
förbindelse skulle hållas hemlig, tills de kunde gifta sig, lät bond-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
