Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han reste följande morgon, och för företa gingen såg han
det gamla slottets t rappgafflar och torn afteckna sig raot skogens
mörka bakgrund och sjön, nu tillfrusen och snötäckt, invid de
röda murarnas fot.
I Sverker Åkessons tvåmanssläde och med klingande
bjällror for professorn fram till slottstrappan; g ref ve Henrik skyndade
emot honom ined en munter vålkomsthelsning, men bad att få
föra in honom genom lilla trappan, emedan den äldre grefvens
tillstånd för stunden var så upprördt, att han icke nu finge märka
att den så häftigt efterlängtade gästen var anländ. Åke märkte
att Henrik själf såg upprörd ut och följde honom i tyst undran
uppför en smal sidotrappa in i en korridor, där gamle Lind, som
trädt i tjänst hos Häflinge nye innehafvare, stod färdig att betjäna
gästen.
Denna korridor med sitt hvälfda tak och kyrklika fönster
väckte ett oredigt minne hos Åke, men detta minne framträdde
med ens klart och tydligt, när den gamle kammartjänaren sköt
in en dörr i den inre väggens höga panelning och ett gemak
med kyrkhvalf och gammaldags möblering mötte hans blick.
Grefve Henrik upplyste skrattande, att detta gemak, som
kallades kyrkrummet, utgjorde scenen för familjespökenas
nattliga upptåg, men att biblioteket låg näst intill jämte ett par rum,
afsedda för Åkes räkning. Här kunde gästen vara helt
oberoende och ostörd vid sina historiska forskningar, och Henrik antog,
att dessa skulle erbjuda professorn mera af värde än några gamla
ättelängder.
Då Åke blef ensam, återvände han genast till det hvälfda
gemaket. Detta hade synbarligen en gång i tiden varit slottets
kapell, men kanske befunnits vara för litet och möjligen, sedan
kyrkan blifvit byggd så nära slottet, hade man inredt det till ett
sofgemak. Där stod ju ännu den väldiga säng, som Åke mindes
från sin drömsyn, försedd med tunga, mörka omhängen; där stod
det låga ekbordet jämte en groft snidad stol; där borta var nischen
med sin helgonbild, och framför den var nu den snidade vaggan
ställd. Det var tydligt, att detta gemak, af en eller annan
orsak, blifvit bevaradt i samma skick under flera generationer.
Åke undersökte rummets utgångar. Utom skjutdörren i
panelningen finnes en dörr intill biblioteket, och i gemakets fond
ett slags smal portdörr, som leder in till slottets inre rum genom
en hvälfd gång. Åke erinrade sig skåpet i helgonbilden, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
