Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, nu år det röjdt och i ljuset! Och jag samt mina barn
¿ro så godt som tiggare!» sade han dystert. »Åke Sverkersson
Är nu den rätte arfvingen. Jag har vetat det allt ifrån den
dagen, jag på Häflinge fann alla mina företrädares, allt ifrån
Allgodt Göldenhans till min äldre brors, skriftliga uppmaningar
till efterträdaren att åter insätta den rätte telningen på vårt
stamträd i dess rättigheter. Men ingen — ingen har gjort det,
alla, alla ha vi hemfallit åt makt- och guldbegärelsen. Onda
Grefve Henrik Gulden han fanus döende ligga framstupa öfver sin soffa.
(Sid. 36.)
demoner ha farit i oss. Jag har kämpat mot
dryckenskaps-■djäfvulen, men han blef mig öfvemiäktig.»
Åke och gamle Lind ville hindra den allt mer och mer
upprörde mannen från att nu säga mera, men då
öfver-gick grefvens tungsinthet till raseri. Hans rop och skrik hördes
genom slottets gångar och rum, tjänare skyndade in i
kyrk-rummet; äfven grefve Henrik och Anna von Eicheln sprungo
•dit och fingo höra, huru som gamle grefven än bad att slippa
Wigtlr&m, Friln Herr t tät en och Lontlgurdar. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
