- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
36

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

innan grefvens bud med inbjudningen anl&nde. Vi blefvo ej så
svårt förundrade, ty sägnen om Sverkerska familjens höga börd
har fortplantat sig släktled efter släktled, liksom föreskriften om
att äldste sonen skall bära ett af de två familjenamnen Åke
och Sverker. Nu hade dock min hustru och jag tänkt att
be-grafva denna sägen, och därför ha vi förtegat den för vårt enda
barn, vår son, som ju också varit man till att förvärfva sig en
hedersam titel, och jag är förvissad om att han, liksom jag,
afstår från att anlägga rättegång i en sak, som skulle sätta en
stygg fläck på grefve Henriks och fröken Gudruns förfäder.»

Åke gick då fram till grefve Henrik och fattade hans
händer, men han slet sig lös och ropade att han hvarken ville
blifva nådehjon hos sin fars forne frälsebonde eller i all sin tid
skolmästras af herr professorn, och då han icke lät sig styra
eller lugna, gick Åke bort till hans syster, som gråtande lagt
sina armar om mor Britas hals.

Mycket vildt tal förde nu grefve Henrik med Sverker;
bonden satt tyst och hörde på tills den unge mannen talat sig
trött, då tog Sverker åter ordet:

»Här finnes ju ett sätt att ordna denna sak till alla parters
bästa. Se på de två, som sitta där hos min hustru! Oro jag
icke ser orätt, så har grefvens syster fattat tycke för professorn,
liksom han för henne. Låt de två få hvarandra, så kan grefven
med godt samvete behålla Häflinge!»

Därtill svarade grefve Henrik, att som han märkte, huru
allt var ordnadt utan hans hörande, så var hans bifall
öfver-flödigt, och så rusade han in i sitt eget rum. Ögonblicket
därefter hördes därifrån ett skott, och grefve Henrik Guldenhan
fanns döende ligga framstupa öfver sin soffa.

I den offentliga berättelsen om hans död säges, att den unge
grefven skjutit sig af våda, då han handterade sin jaktbössa.

Hvarken Sverker eller Åke väckte någon process mot den
nye fideikommissarien, en kusin till grefve Henrik, men en
uppgörelse ägde dock rum dem emellan, fast villkoren höllos
hemliga. Ett vet man, och det var att fröken Gudrun Göldenhan blef
gift med professor Åke Sverkersson och att alla handlingar
rörande barnrofvet förstördes, alla, utom den af skrifvaren
författade berättelsen, som blef funnen i helgonbilden.

Detta dokument förbehöll sig professorn att få bevara som
ett synligt minne från sin första dag på Häflinge, när han i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free