Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten tid och ingöt i dem sin fäderne- och möderneårfda kärlek
och sitt hat, all denna genom generationer samlade släktkänsla,
som utmärker ättlingar af gamla bonde- och adelssläkter.
* *
*
Bonde hette han — Bonde Ingemarsson — och bonde
var han — själfegande bonde — då gamle grefve Klas kom
tillbaka från kriget och började bygga om slottet för det byte
han tagit från utländingen och för den belöning, kungen gifvit
honom till tack för hans tapperhet. Bondes egor sköto likt en
kil in i grefvens besittningar; vid båda sidor bodde förslafvade,
ödmjuka frälsebönder, Bonde var den ende frie i socknen. Den
släkten hade förstått att häfda sina ärfda rättigheter; däraf kom det sig.
Men han, som nu innehade dessa, lefde trygg på släktens
gamla anseende och stolt i medvetandet af att han förkofrat sin
ärfda egendom genom redligt bondearbete. Han hade sett grefve
Klas uppväxa, hade behandlat den tidigt vordne föräldralöse
junkern som jämlike, och då kriget ödde Bondes två söner
tyckte han sig i grefve Klas ha en tredje kvar. Nu hade Bonde
blott ett barn kvar af de fem, som hans aflidna hustru skänkt
honom och det var det yngsta, en flicka. Ingeborg hette hon,
ett namn, som gått och ännu går i arf i släkten; flickan kunde
väl vara omkring sjutton år, då grefve Klas kom hem från kriget.
Bonde hade under ett par års tid sett sig om efter en
passande man åt sin dotter; en krypande, förskrämd frälsebondes son
hugade honom ej; det måste vara en fri odalman, som skulle
fortsätta hans ätt, och därtill en karl med kraft att värna om
sitt, ifall det komme att behöfvas. En sådan man hade Bonde
ej ännu träffat på, då grefve Klas återvände hem.
Grefven var vid den tiden några och trettio år; ärr hade han
i ansiktet, märken efter sabelhugg; han har ett ståtligt
utseende på sitt porträtt där uppe i släktsalen, men det säges, att hau
hade räfögon och en falsk röst.
Nu skulle slottet ombyggas och park anläggas. Då stod det
klart för grefve Klas, att Bondes jord måste blifva hans, ty just
här, som nu är herregårdspark, sköt den jorden in som en kil.
— Den gamla Achabsfrestelsen! — Men räfven ger sig ej i
strid med björnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/weherres/0041.html
