Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Valborg skrattade och menade, att riddarnes moder
mer ån ett solhvarf fått vänta på den vördnadsbetygelsen och
nu torde vara sinnad att undvara den helt och hållet, sedan hon
var vorden deras jämlike.
»Det kan hon aldrig blifva, ty hon är af ofria föräldrar
född och tillhör godset», genmälde då stolts Adelin. Och så
redo de båda systrarna med sin äldste tjänare den korta vägen
fram till ån, bakom hvilken gården reste sina grå murar.
Med dånande hofslag från de tre hästame sprängde den
lilla flocken öfver bron. Ingen vakt fanns vid gårdsporten, inga
svenner på gården, där lejontänden stod med gula blommor och
hvita, ulliga fröbollar emellan stenläggningen. Mor Ottas alla
tjänare sofvo middag, men ingen slummer hade sänkt sig öfver
den blindas ögon. Hon satt och bidade efter hofslagen, som
skulle föra hem hennes adlade söner.
Då hörde hon dånet af de tre hästarnes fötter.
»Så rider sorgen och döden; helhästen med sina tre ben
år främst. Inte månde det vara varsel för riddarne?» tänkte
hon, och famlande för sig med händerna gick hon ut i förstugan.
Nu höllo fröknarna stilla vid trappan midt i det klara
solskenet, och mor Otta hörde en flickröst säga: »Till uslare hem
vände väl aldrig någon riddare! Här kunna vi icke gästa.»
Och en annan ung röst svarade: »Med guld, taget i
hednaland, bygga tappre riddare sig borg och fäste; men hade deras
moder varit en fru, skulle här varit svenner för att taga emot
våra hästar, och tärnor skulle ha kommit för att visa oss väg
till gästabudssalen. Här bo bönder, som ej känna adliga seder.»
Då framträdde mor Otta i det klara dagsljuset. »Hvem
söken i här? Två ädle riddares moder håller sig för god att
hälsa krigslägemas tärnor välkomna under sitt tak. Riden I
dit hvarifrån I kommen!» skrek hon gällt.
Mor Otta stod midt i solskenet. Hon bar en bondkvinnas
dräkt; hennes händer och fötter voro stora, hennes små ögon
glänste klara. Fröken Adelin tog henne för att vara
hushållerskan och gaf henne ett rapp öfver skuldran med sitt ridspö,
men Valborg gaf till ett rop, vände sin häst och flydde från
gården öfver bron.
System med tjänaren red långsamt efter. »Hvarför flyr
du som jagad hind, för det jag tuktade en usel trälkvinna?»
sporde stolts Adelin, när hon ridit fatt Valborg, som ej stannat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
