Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg att han dolde något, och hennes kinder blefvo ännu blekare
än förut.
»Det är väl de brunhyade tärnorna från krigstrossen, som
några af våra vilda kamrater fört med sig. Vi skola ge hela
följet respass och vår budbärare ett par rapp för hans
pladd-rande tungas skull», sade Sone till sin broder, medan de redo
skogsstigen fram.
»Du skall få se, att vår moder redan låtit breda duk på
bord och hyende på bänk; hon har sinne för ett lustigt lag och
för muntra sägner från fältlägren. Hon och min stolta adliga
brud kunna ej bo under samma tak; det var detta hon menade,
när hon talade om sitt löfte att aldrig blifva min gäst på Ågård»
sade Eskil, och med tunga sinnen redo de två bröderne mot
hemmet.
Då natten föll på, kunde de två fröknarna från sitt
slottstorn se festbloss brinna nere på Ågård, och då blossade
svartsjuka och misstro upp i de unga fästmörnas hjärtan. De hade
ej, sedan de sett de två riddarne, tänkt en tanke eller hyst en
känsla som icke rörde sig kring deras älskade. Hade månne
däremot idel svek och falskhet bott i riddarnes hjärtan?»
»Mig lyster se hvad bärstolen har bringat min brudgum
eftersom han har låtit tända fröjdebloss h sade Adelin till sin
syster.
»Icke höives det ädelborna jungfrur att i natt och mörker
komma till sina fästmäns gård! Tänk dessutom du på den
blinda kvinnan och ditt löfte!» svarade Valborg. Men hennes
unga ögon hängde vid skenet från lusteldarna.–
Lust och gamman rådde denna kväll i riddarnes gård, och
skarpt blef där drucket. Vid Eskils sida skymtades en röd
skarlakans-klädning och en fjäderprydd hufvudbonad. Sones
venstra arm omslöt en gestalt i guldvirkad dräkt och pärlhufva.
Midnattstimmen var nära, matt lyste ljusen i den dunstfyllda
salen, men högre och högre ljödo visorna och skratten. Mor
Ottas ansikte strålade af nyväckt ungdomslust; minnet hade
tagit henne fatt och försatt henne tillbaka till de dagar, då hon
drack tvemännings med sina söners fader.
Då uppstod buller af brottning nere vid salens dörr; en
af skänksvennerne brottades med en i grått vadmal klädd tärna
och en af hans kamrater grep hennes följeslagerska, som sökte
undkomma.
Wipitrfrm, Från Htrreiåten och Bondgårdar. &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
