Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gick en tid af tre år, och ånnu hördes ej något från
Adelm och Valborg, och’ ingenting annat nytt inträffade på det
fjärde året än att den gamle prästen gick ur tiden och att den
forne svennen, som var slottets kastellan, bad att få taga till
eig sin syster och hennes två faderlösa barn, som han sade vara
tvillingar.
Slappa som den tama hönans vingar voro fru Elins taDkar,
hennes blod var som fiskens i hafvet; aldrig hade hon vetat, hur
kärlek kan glöda och hur svartsjukan kan stå som en het,
förblindande rök i människosjälar. De två barnen upppväxte på
Hafsborg, men dvaldes bland tjänarne i borgstugan, och så
gingo riddaroes söner åter till den rot och stam, hvarur de på
fädernet upprunnit. Eskil och Sone hette de två unga.
När sju år voro förlidna, blef kyrkan åter öppnad och
invigd till gudstjänst, och då skedde det underverket, att medan
prästen läste mässan, framträdde så småningom i hvalfvet öfver
altaret en tafla på blodröd grund, där man såg de två riddarnas
död afbildad, men i stället för de två korgossarne syntes bakom
prästens bild tvenne lindebarn ligga bredvid ett öppet skrin.
Den gåtan kunde ingen tyda, ty slottskastellanen på Hafsborg
var stum som grafven, när talet föll på den hemska målningen
i kyrkans kor. Och den gamle prästen låg i grafven.
Natt och dag grubblade kastellanen öfver, hvad den gamle
prästen kunde ha menat med att afbilda barnen invid det öppna
«krinet, som, enligt kastellanens tanke, innehållit blods- och
botpenningar för de två riddarnes lif. Ibland for det genom hans
hufvud att han borde se efter, om skrinet ännu fanns i gömman
under altarduken, men den tanken syntes honom då som en
korp med svarta vingar; en frestare till att röra vid helgedomen,
där den korsfäste bodde.
Så kom en dag till Hafsborg en pilgrim med budskap till
fru Elin, att hennes systerdöttrar aflidit i aposteln Jakobs kloster
i Spaniens land. Men till kastellanen lemnade pilgrimen i
löndom två gyllene ringar med en stor blodröd sten i hvarje ring,
och under hvar och en af dessa stenar fanns en hemlig gömma,
som endast fick öppnas af ringarnes rätte ägare, när desse blef vo
vapenföre män. Annat budskap bringade ej pilgrimen kastellanen.
Kingarne voro stora och tunga och passade endast till
vuxne mäns fingrar. Kastellanen lät göra två fina stålkedjor
och hängde så ringarna kring de sjuåriga gossarnas halsar innan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
