Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«karpt, att det ej tjänade till något att na försöka väcka honom
«ur hans tunga sömn; men den ena af tjftnarinnorna hade varit
borgfruns sköterska, då den ädla frun själf var barn, och henne
ville den döende nu förtro hemligheten med den gömda skatten.
Men döden satt redan på borgfruns läppar, och hon kunde blott
tydligt hviska fram, hur och med hvilka medel hon fäst skatten;
men då hon ville säga hvar hon den hade fördolt, förstummades
hon för alltid.» —
Den unga flicka, som stod vid en af de djupa
fönsternischerna i Lindenås bibliotek och halfhögt läste detta utdrag ur
familjekrönikan, spratt till, då dörren till rummet öppnades, och
bon kastade pappersbladet under en hög tidningar, som låg på
fönsterbordet, samt började ifrigt damma af böckerna på den
närmaste hyllan.
— Kära Estrid, du får visst låta allt detta vara och börja
kläda julgranen. Det skulle fördärfva hela julstämningen för
Erik, om han ej vid den vanliga tiden får från borggården se
skenet af julbrasan och den tända julgranen inne från
gobeline-rummet lysa öfver snön. Han kommer säkert hem på
klockslaget. — Fru Anna, änka efter den senaste egaren af Lindenå,
hade kommit in med en viss brådska och hennes ton förrådde
nedkämpade bekymmer.
— Jag skall genast komma, lilla mamma! Att Erik ännu
håller så fast vid den gamla julseden! Jag har nåstan glömt
den under de år jag varit från hemmet, men det skall bli roligt
att åter få se gobelinsrummet i dess traditionella julbelysning.
Estrid fortfor att damma, ännu ifrigare än förut; hon väntade,
att modern skulle aflägsna sig, så att hon kunde obemärkt få
lägga det gömda pappersbladet tillbaka, där hon tagit det ur den
gamla handskriften.
Men i stället satte fru Anna sig ned vid fönsterbordet —
Det är troligen den sista julafton, som vi få se denna belysning,
mumlade hon, och började nervöst vända på tidningshögen, fick
«å fatt i det tjocka pappersarket och såg hastigt upp på dottern.
— Du har ändå fått höra den dumma familjelegenden, fast jag
trott mig kunna skona både dig och Erik från–
— Att höra något om familjspöket, inföll Estrid, då modern
tvekande afbröt sig.
— Jag har hört talas om Lindenås blodröda fru, sedan jag
▼ar ett litet barn, men ej förrän nu har det fallit mig in att
WigttrOm, Från HtrrttäU* kA Bondgårdar. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
