Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla hemmet, utan att låta våra sinnen allt för mycket tyngas
af detta. Vi stå ju i Guds hand, och i vår förtröstan på honom
och i vår kärlek till hvarandra ega vi skatter, som ingen kan
fråntaga oss. — Fru Anna reste sig upp från stolen och lade
afskriften ur familjekrönikan tillbaka emellan dennas gulnade
blad. — Erik får ännu ingenting veta om den beramade
försäljningen; han skall njuta ännu en sorgfri julafton på det
kära Lindenå, och äfven du skulle ha fått din julstämning
ogrumlad, om jag ej nu kommit att se det olyckliga papper, som så
godt som gjorde din farfar till en skattsökande dåre. Men kom
nu, det är hög tid för dig att klä granen och för mig att lägga
in tjänstfolkets julklappar! — Fru Anna strök smekande sin
dotters nedböjda hufvud, lade hennes arm i sin och förde henne
ur biblioteket, där vinterkvällens tidiga skymning började smyga sig
fram öfver de gamla bokhyllorna. Modern kände dock en stark
åtrå att i denna skymning få öppna sin famn för den unga
flickan, som så tappert dolde sin egen smärta. Med upplågande
harm tänkte fru Anna på sin aflidne svärfars förordnande om
drömda skatter, då det blott behöfts, att han aflagt några af
sina slösande vanor, för att få sondotterns framtid betryggad
Det var alltför långt nere i utförubacken med den gamles affärer,
när sonen, Estrids far, tillträdde Lindenå, för att han, som från
militärbanan öfvergick till en landtmans värf, skulle förmå
förbättra familjens ekonomiska ställning. Hans hastiga frånfälle
för fem år sedan gaf fru Anna fria händer att göra de
inskränkningar i lefnadssättet, som ingaf kreditorerna förtroende till
henne, och hon trodde sig ha utsikt till att kunna bibehålla
egendomen åt barnen; men så kom det senast förflutna året med
ren missväxt, och så förmådde hon ej längre beveka kreditorerna.
Det hade funnits stunder, då fru Anna drömt om en rik
svärson, men då Estrid fästade sitt hjärta vid en af broderns
lärare, försvann den drömmen, ty fastän modern ej kunde finna
någon utsikt till, att den unge agronomen, som hade en sjuklig
mor och lytt syster att försörja, skulle på många långa år vara
i stånd att gifta sig med en medellös fiicka, visste hon, att en
sådan ömsesidig kärlek, som fått försakelsens heliga elddop, var
af högre värde för lifvet än ett äktenskap, byggdt på den
elastiska grund, som benämnes högaktning. Moderns hjärta led
dock med dotterns, men båda vaktade sig för att med ord röja
en smärta, som ej kunde lindras därmed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
