Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om den blodröda frun och figurerna på de gamla gobelinerna
med hotfulla blickar stirrade på henne, som kunnat glömma sin
främsta, sin heligaste plikt.
Den gömda ekatten var ju afsedd för att under kommande
tid rådda gojteet åt ätten. Men med laglig rätt egde hon nu
denna rikedom, för hvilken hon kunde köpa sin lefnads lycka.
Lycka och sviken dotters- och systerplikt? Striden var hård,
men kort; när Estrid åter blottade sitt ansikte var det likblekt,
men den blick, som nu mötte blodröda fruns hotfulla ögon var
fast och beslutsam.
Hastigt slog hon igen skrinets lock, satte sin älskades
jul-gåfva på fingret, blåste ut ljuset och gick med skatten i famnen
ut i den nu af månskenet svagt upplysta korridoren. Hon ämnade
«ig in i moderns sängkammare, men då hon hörde Eriks stämma
från salongen, förstod hon att Erik hade fått stå till räkenskap
för det han lånat sig till budbärare samt än ytterligare, genom
ein inbjudning till Hugo, rifvit upp sår, som ju måste hårdt
förbindas, om de skulle kunna gro igen.
Med högburet hufvud och feberaktigt glödande kinder
inträdde Estrid, gick raskt fram till brodern, och med leende läppar
räckte hon honom skrinet.
— Min julklapp till den nye ägaren af Lindenå! sade hon
högt, som om det gfillt att öfverrösta någon.
— Estrid, skatten! Din egendom! utbrast fru Anna häpen,
när Erik blottat det gamla skrinets gnistrande och strålande
innehåll. Det är ju du som äger det.
Estrid drog henne hastigt med sig till ett af rummets
fönster. Ej ett ord, kära lilla mamma, som kan grumla Eriks
glädje! bad hon sakta. Han känner ju ej till farfars besynnerliga
förordnade. Lindenå går framför allt.
Erik stod stum försjunken i åskådande af denna sagolika
skatt. Hur skulle nu ej fädernegodset med dessa medel kunna
bringas i blomstring under hons vård! När Estrid nämnde namnet
Lindenå, lyfte han hastigt upp hufvudet.
Ja, Lindenå framför allt, men det här räcker nog också
till en utstyrsel, värdig vår borgfröken, den snart blifvande
gemålen till den nyutnämnde föreståndaren för institutet i–
Men, Erik då! afbröt modern sin glftdjeyre son. Den
nyheten ville ju Hugo ?jälf i morgon — eller rättare i dag gifva
Estrid i julklapp. Erik förtrodde den nyss åt mig, då jag be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
