Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kaptenens ridhäst i svansen, slängde den öfver sin skuldra
och lyfte det stora kreaturet så högt från marken, att det fäktade
i luften med alla fyra benen. — Ja, tvifla inte, för det är dagens
sanning. Kaptenen blef liksom litet vek i knäna, men Tång
gjorde bara en sväng med hästen på skuldran, släppte den ned
igen, lade de fem hundra kronorna på nedersta trappsteget, gjorde
ställningssteg, helt om och gick sin väg.
Så fort han kunde, tog han afsked från krigstjänsten; han
ville flytta från orten och hade fått sig ett torp under en
herrgård i närheten af Trelleborg. När han var färdig med allt
unftat, gick han till Elna för att ta farväl af henne, men då såg
han, att hon snart hade utstridt i denna syndiga värld, och barnet
låg där så litet och oskyldigt på moderns arm. ’Jag går fri för
straffet här på jorden’, sa’ hon, ’men den lilla hon får lida smälek
liksom alla oäkta barn, och fadern har ej så mycket som tittat
till det’. — ’Ja så, inte det, men nu lofvar jag, att han skall
vidkännas det, för nu är han ej längre mitt befäl!’ sa’ Tång.
När kaptenen fick veta, att Tång ville taga afsked, skaffade
han sig en farligt stor blodhund, som flög på hvar och en som
bara ville peka åt husbonden. Nu kommer Tång in på
gården, där kaptenen står med den där hunden. ’Hvad vill
du?* skriker kaptenen, ’kom mig ej för när, ty då flyger
hunden dig i strupen!’ —’Är väl inte så farligt som ordet
går’, säger då Tång, ’mitt ärende är bara att få skriftligt från
kaptenen, att Elnas flicka hör kaptenen till och att hon bar
lättighet att bära sin fars namn, om hon en gång vill, och så
skall modern kyrktagas som en äkta hustru’. — ’Puss, Kastor,
på karlen där!’ skrek kaptenen. Hunden tog ett hopp, men Tång
högg djnret i strupen, och det just i flykten, och vred nacken
af hunden som ett nix; därpå tog han hunden i baktassarna, och
få blef det allt Kastor som på sin döda mull förmådde husbonden
att sätta upp skrifvelsen, innan Tång lemnade kaptensgården.
Elna dog, så hon blef aldrig hvarken kyrktagen eller
skrif-tnd, och barnet blef till cn tid hos sin morfar. Kort efter sin
flyttning blef Tång hårdt sjuk. — Förlyft sig på hästen? Pah!
det aktade han ej mer än så.» Viater knäppte med fingrarna till
ett afgnagadt ålben, så det flög utåt bordskifvan. — »Nej, det
var rama hjärtesorgen, sådant kan nog knäcka en stark karl.»
Han afbröt tvärt, steg upp från bordet, gick bort till det
ena fönstret, vände sig därpå plötsligt om och sade i en helt
lörändrad ton, medan skalken tittade fram i ögonvrårna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
