Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att du skulle ha senapskulan i hålbruskan, eller maggropen som
han kallade den på sitt stockholmstal*.
Tång var en tålig karl, därför låg han stilla på sin rygg
eom Isak, Abrahams son, då han skulle offras, och lät den gamla
käringen lägga den stora kanonkula, som hon hade till att mala
senap med, just hår under bröstet, där sjukdomen satt som
hårdast. Kulan låg där hela natten, men den gjorde inte Tång
bättre, och om morgonen sa’ käringen, att hon nog kunde
begripa, att då han kände det så tungt invärtes för bröstet, skulle
där en bra utvärtes tyngd för att lätta den, ty ondt skall med
ondt fördrifvas, 6a’ hon; men där skulle dock vara mätta i allt,
och så på eget bevåg tog hon bort senapskulan och lade
salt-krossningsstenen dit i stället. Den låg där hela förmiddagen
enen så till lycka för både honom, mig och min hustru, kom dä*>
en ung enka dit för att titta om den sjuke. När hon såg salt*
etenen och hörde hela ordineringen, begrep hon genast saken,
för se hon var nyligen blifven utlärd i konsten att släppa in
storken till folk, begrips, och hon sade, att doktorn bara befallt
en senapsdeg. Men hur skulle Sven eller de andra veta det, då
senap ju heter senopp och det som doktorn kallade deg, skulle
betyda dej?
När Tång fick sin hälsa igen, gifte han sig med den
utlärda enkan, och så togo de genast Elnas lilla Elisabeth till sig,
för hon for illa hos morfadern. Då jag kom till världen, var
hon tre år gammal, och min far och mor bestämde genast, att vi
skulle ha hvarandra, så visste de att hon fick en äkta juvel till
man, — Hva, Elisabeth?»
»Stollemajor, som du är!» svarade hustrun, samlade i hop
tallrikarna på bordet och bar dem ut i köket.
Då han öfvertygat sig om, att hon riktigt stängt dörren
efter sig, satte han handen vid munnen och sade i dämpad ton.
»Når jag blef vuxen, råkade jag ut för olyckan att tycka om en
annan, en yngre tös, men far frågade mig, om jag ville låta min
egen släkting gå där som en narr, då hon ej hade någon annan
på jorden att hålla sig till, när de gamle föllo ifrån. Och så
fick Elisabeth aldrig veta, hur det då sved för mig, utan gifte vi
oss samma år som min mor dog, och jag var då nitton dr. Och
<lär blef lyst för oss med hennes rätte fars namn, sä att hon både
för Gud och menniskor är halfsyster till honom dftr borta på
herrgården, kaptenens son i lagligt gifte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
