- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
104

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H varken far eller jag trifdes nu längre pä Trelleborgsorten,
han ville tillbaka till hembygden. Men vi ha aldrig haft något
att göra med honom, Bullerkrona, förr än vid landtbruksmötet.

Hustrun kom nu in.

»Du får väl tänka på grufven, innan dagen skrider; kistan
ekall ju komma med tåget.»

»Jag får väl det. Det är kaptenens kista, som skall komma’
hit», upplyste Viater och tog sin mössa. »Han har i många år
stått i ett grafhvalf långt borta i världen hos hustruns släkt;
men nu vill sonen ha honom hit. Han har låtit utstaka
familj-grafven och det har fallit sig så, att min far nu får vika platsen
för honom.

»Hvarför protesterar ni icke?»

»Projektera? Nej, det ha vi ej rättighet till, för vi ha ej
haft råd att sättu sten eller kors på grafven, och hvad som är
lagligt skall en inte klandra. Han på herrgården vet ej. att
hans gamle släkting ligger just där, så i den saken är han
oskyldig. Men att han var orättvis mot Elisabeths höna, till fördel
för sin egen spanske hane, det var simpelt af honom, och det
förlåter jag honom aldrig.»

»Det var den första och det blir den sista gången jag ber
min rike förnäme halfbror om något», sade hustrun med starkt
eftertryck.

»Men er fnrs kvarlefvor, hvar lägger ni dem?»

Man och hustru vflxlade en blick, han besinnade sig ett
ögonblick, därpå drog han mig med sig utom dörren och hviskade
småskrattande: »Ar där något kvar af starke Tång, så putter
jag ner det till stamfadern under Viater-stenen, så får han en
förnämligare plats än sin förman, kaptenen. — Ja, Viater är man
för att spela honom, Bullerkrona, ett puts; han skulle helst låtir
bli att vara orättvis mot Elisabeths höna.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free