- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
107

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

finnes någon sanning i de gamla sägnerna, att man fordomdags
begrafvit ogärningsmän och dito kvinnor lefvande i kärr och
slagit en påle genom offrets kropp, så måste man just ha valt
en sädan d&r plats. Det är något hemskt i själfva dess
nuvarande frodighet — jaså, det kunde du ej finna, Knut! Nä-ä,
här är ju också en del människor, som blott kunna se det
handgripliga, och de äro måhända de allra lyckligaste. Men kan
du icke ens se, att byggnaden däruppe, med sitt bruna tak, är
en ofantlig likkista, svept i flor; en stensarkofag, ämnad att
ängsla någon osalig död, så att denne ej skulle gå fritt omkring
och skrämma vettet ur folk? Stenkistan måste jag ha i
bakgrunden på det här landskapet i dimma.»

Han talade fort i en ton, som skulle vara skämtsam, men
lät irriterad, och det var med märkbar nervös häftighet, som
han gjorde eig i ordning för att afteckna landskapet.

»Det höres nu, som om du rent fattat afsmak för en nejd,
den du öfver ett år haft i sinnet att se, himlen vete hvarför, ty
jag vet med mig, att jag aldrig slösat loford på gamla
Hälle-viks utseende. Och om du finner landskapet hemskt och
gården skräckinjagande, så är det ju ej skäl för dig att måla
någondera.

»Jag måste ha den här sarkofagen från fantasien — ja
jag menar blott, att jag genom dina berättelser upptagit en bild
af den gamla herrgården, och den bilden vill jag blifva kvitt.
Men det där begriper du ej, broder Knut.»

»Nej min själ om jag det gör, ty jag har aldrig gifvit dig
någon bild af den gamla stenkistan, som du satte dig i sinnet
att måla, så snart jag nämnde namnet Hällevik, då vi i fjor
träffades i Dresden. Så du skall alldeles icke skylla din
missräkning på mig.»

»Då har jag väl läst någon spöksägen eller dylikt om
gården», sade Georg med märkbar förlägenhet.

»Det är möjligt.»

Samtalet afstannade, målaren arbetade ifrigt, dimman
liksom kröp från ån uppför backen, tätnade och lät byggnaden
blott framträda som en skuggbild.

»Knut Kristersson, du, har du någon natt sofvit i det där
spökskrinet?» Målaren kastade en snabb blick åt sidan, fixerande
kamraten, som tagit plats på ett stenblock för att se på, medan
Georg arbetade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free