Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Huset är nästan obebodt för närvarande; morbror bor på
ett af sina andra gods. Gamla fru Aspling, för detta
hushållerska på Hällevik, innehar ett par rum i bottenvåningen.»
»Högst förbunden för upplysningen! Men den lämnade ef
svar på min fråga, ej heller kastade den en gnista ljus öfver
skälet hvarför du slagit dig ned hos förvaltaren, medan du
anställer borrningar, analyser och allt annat rumor på egendomen.»
»Uppriktigt sagdt, skulle jag högst ogärna vilja bo där nu,
ödsligt och folktomt, som där är på Hällevik?»
tHvarför> Knut, säg hvarför, då du just nu kunde ha det
präktigaste utrymme för dina kemiska soppgrytor, kafifeflaskor
och öfriga otyg?»
»Jag tror, att jag låtit påverka mig af de gamla
ohyggliga sägnerna.» Svaret kom dröjande, medan Knut ritade med
paraplyet på marken.
»Så-å! Till exempel?»
»Om den inmurade nunnan, nyfikne riddar Georg», smålog
Knut.
»Snack, ärevördige svartebror Knut! Hällevik har aldrig
varit något kloster.»
»Du tyckes känna godsets historia, bålde sankt Göran.»
Knut säg nyfiket på målaren.
»Väl möjligt, att jag känner något till den. Man vill ju
försätta sig i en viss stämning, liksom diktarne. Men du kunde
nu bjuda till att förstärka min mystiska stämning genom att
förtälja något om den gamla sarkofagen. Har du verkligen aldrig
legat där någon natt?»
»Kan jag tjäna dig med så litet, så låt gå! Skall det vara
om den gamla borgfrun, som står på hufvudet inmurad i norra
källarhvalfvet; hon var en gammal häxa, förstår du. Jaså, e
heller henne tror du på! Nå, då får jag väl delgifva dig, att
jag, enligt spöktraditionen, har utsikt att ärfva Hällevik efter
min med två söner välsignade morbror.»
Knut Kristersson sökte med synbar ifver att undvika alla
frågor om han någonsin haft natthärbärge på Hällevik, och det
såg ut som om han ej ville närmare redogöra för skälen till, att
han nu tagit sin bostad hos förvaltaren.
Målaren gjorde ett otåligt kast med nacken, tycktes vilja
göra ännu en fråga, men Knut Kristersson tog hastigt ordet,
satte på sig en högtidlig min och, antagande den öfliga kateder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
