Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hon är, min lif, en fin dam och rik, men föräldrarne dogo
ifrån henne, då hon var mindre. Hennes mor var syster till fru
Aspling —»
»Så-å!» Knut svängde sig om på klacken. »Har hon,
fröken Nilsson menar jag, vistats hos mostern hela tiden — det vill
säga under förra månaden?»
»Ja, jädren i min lilla låda, om jag rätt minnes, om hon
var här, när herr kemisten kom! Men i alla fall blef hon då
inte gammal i gården. Fru Aspling är, så tyst sagdt,
obegripligt rädd för att ha flickan hos sig, när där är herrar på
Hälle-vik; hon tror dem inte bättre än fölstoet trodde räfven.»
Torparens dratiska bild lockade fram ett skratt från
konstnären. Knut smittades däraf, och de båda vännernas ögon möttes
nu under detta utbrott af munterhet. Men så kom åter en släng
af förlägenheten tillbaka. Ingen af dem hade mod att spörja
vidare efter denna gestalt, som nu med en viss behärskad
skyndsamhet lämnade åbrädden och gick uppför backens slingrande
gångstig midt i det klara solskenet.
»Ilon fick säkerligen syn på herrarne och trodde kanske
att ni skrattade åt henne, som ville ut i den leriga ekan. Hon
är stolt i sinnet, som hela den släkten har varit genom tiderna,
skall jag säga herrarne, och hon sätter icke sin nacke mindre
tillbaka för det folk påstår —»
»Hvad påstår folk?»
»Ingenting oärligt, herr målare. Bara att hon går i
sömnen. Men för min egen del tror jag detsamma som mina likar,
och det är, att herrskapet på Hällevik spridt ut det där ordet
för att vi ej ska tro, att det är snapphanens mördade dotter,
som går igen och söker efter Rysedom i den östra
gafvelkam-maren. Förlåt och ursäkta! Herr kemisten är väl ej nära
släkting till herrskapet, så jag står och snackar halsen af mig?»
»Nej bevars, han är bara en släkting i tolfte eller fjortonde
led», försäkrade målaren ifrigt. »Gå på bara, min gubbe!»
»Jo, se, jag håller på sanningen af den tro, att ifall fröken
Hilda verkligen går i sömnen och då alltid traskar i Hälleviks
mörka gångar, så är det i all4 fall Ragnhild, för det tros —
så tyst att säga — att hennes ande gått under tidens lopp in i
en efter annan af den släktens flickebarn, och är nu i denna
här fröken, som nästan bär den mördades namn. För herrarne,
må veta, att fru Aspling härstammar rakt ned från Nils Hult,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
