- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
130

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och sprittande solstrålars lek vill på sin duk ffista ett
stycke-natur, som tjusat honom, eller då han eträfvar att återgifva en.
morgonstämning, när solglöd skimrar under blå dimilor.

Förtäljarnes naiva tro utgör den fasta undergrund, son».
uppbär och framhäfver hvaije gestalt i den fantasirika
ordmålningen. All tro yerkar smittande, när den är af äkta slaget,
och yi bringas att för en stund se, hy ad berättaren ser, känna->
hy ad han känner, utan att reflektera. Vi följa i fantasien med
in i mörka skogen, som han befolkar med mystiska väsen, hvilka
han omkläder och gifver nyare namn, än de en gång buro i en.
förgången diktvärld och en förglömd religion; vi se dem alla
utan att då igenkänna deras klassiska skönhetsdrag. Det är
först sedan förtäljarnes stämmor förklingat, som vi småleende*
nicka åt Artemis, som med sin hjort står hotande framför
Ak-taion vid en skånsk insjös lummiga brädd, förklädd till
skogsfru och han till skogvaktare, och i de gäckande tomtarnes ochn
skogsmännens gestalter återfinna vi då de skrattlystna
oreader-na skämtande med behornade satyrer. I elfkarlens förklädnad*
drifver Poseidon sitt grå, frustande spann genom en brusande
ström, och på åns blanka, stilla yta skymtas en guldharpa,
omformad till en gul fiol, hvilande på den hvita näckrosens breda
bladskifvor, och Sleipner stiger som »bäckhästen» upp ur
vattnet för att tumla sig på blomrika ängar, där små ljusa elfvor
tända nattljus och spinna vättsilke på sländor af skafgräsets
gråbruna blomhufvuden.

Buren på skyar drager Odins vilda jakt med hundskall
och hornlåtar fram öfver slätternas oöfverskådliga vidder,
hvar-est ättehögar dyka upp midt i böljande sädesfält. Och ur dei>
ofruktbara högens kamrar framträda idel prinsar och kungarr
högboarnes följen firo bildade af sköldars och hjälmars målade
eller snidade djurgestalter, lånade från de öfversta bänkame
och minnestaflorna i den urgamla sockenkyrkan. Från
hafsstran-dens brungröna tångbädd, dit vågsvallet vräkt honom, reser sig
vikingen, nu en förolyckad sjöman, och begfir med gälla skrik

— ej längre att bli högsatt invid stranden, utan en graf i den:
vigda mullen innanför den helgade kyrkogårdsmuren.

Sagohjälten Hadding sitter, omklädd till »klok gubbe»,,
framför Odin på den åttafotade gångaren, som bär dem båda
genom luften; Odin har förvandlats till »Kullamannen», och när
den förvetne kloke kikar fram under Kullamannens kappa, är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free