- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
139

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till slottets trädgårdsmästare, som med sin hustru bodde dftr
¿om trädgårdsmästarens bostad ännu i denna dag ligger. Men
ammans hjärta var vändt från detta barn till Vollmar, och då
trädgårdsmästaren och hans hustru, som ej ägde några barn
föraktade både Metta och pojken, fick han växa upp som den
vilde harungen växer i skogens snår.

Metta tyckte ej heller om, att Vollmar fattade vänskap
för hennes pojke — Hans hette han, och trädgårdsmästaren
hittade på att kalla honom Gräsrot, ett namn som sedan blef
Hans Gräs. Men Vollmar kunde ej längre tåla sin forna
amma, utan gjorde henne all den harm och förtret, han kunde
hitta på, däribland att jämt springa ned i trädgården till Hans.

Ammans pojke fick tidigt lära sig arbeta, först med sina
små fingrar bland nässlor och tistlar, senare med hacka, kratta
och spade, medan Vollmar uppväxte som om han varit en
konungason, rank som en ung fura i värnad skog, under det hårdt
arbete och hårda ord böjde den namnlöse gossens nacke, gjorde
hans rygg kullrig och hans knän krokiga, så han liknade ett
af stormen piskadt träd, hvilket kröker sig och kryper längs
marken.

Solen i den värnlöse gossens lif hade dock Vollmar varit,
och när de båda blefvo ynglingar, älskade Hans Gräs honom
så högt som David älskade Jonathan, konungasonen, och
Vollmar förblef så vänlig och nedlåtaiide mot honom, som det var
möjligt för den berömde generalens son att vara mot en
yngling, som aldrig ens känt sin far till namnet.

Tiden rinner som en strid ström, den rinner dock ej lika
lätt för alla. Hans blef trädgårdsdräng och Vollmar krigare,
samt tjänte i konungens gård. Hans syster, Valborg hette hon,
växte upp som den fagraste lilja i danska drottningens slott
tillika med landets prinsessa.

Då hände det sig en nyårskväll, att prinsssan fick lust
att på förhand skåda sin tillkommande brudgum och äfven
in-gaf Valborg lust att få veta sitt öde. I stor hemlighet
förberedde de allt som hörde till denna sak, och när det led mot
midnatt, sutto de båda, stumma som två bilder vid ett bord, på
hvilket två bägare med vin voro ställda.

Just som slottets klockor slagit tolf, liksom till
själaringning öfver det bortgångna året, öppnades kammardörren på vid
gafvel och en stor svart likkista sköts fram till prinsessans föt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free