Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ekulie blifva känd — menade borgfrun, som ej kunde vända sin
kärlek från den sköne, lärde ynglingen till den olärde och af
arbetet böjde trädgårdsdrängen.
Ack, den förnäma frun glömde, att i ett hus, fullt af
tjänst-folk, där 9ilar familjens alla hemligheter ut likt vatten ur
gistna träkärl!
Under denna samma tid hade storturken satt sig före att
utplåna kristendomen från jorden genom att förgöra alla kristna
folkslag och riken genom eld och svärd. Kriget hade börjat i
ett land långt, långt härifrån, men från många andra riken
drogo modige, kristne krigare frivilligt ut mot storturken, och
Vollmar, som ej kunde finna frid i sin själ, beslöt att våga sitt
unga lif mot kristendomens grymme fiende och reste helt allena
från borgen till det fjärran landet. Efter ett år eller två kom
därifrån budskap, att Vollmar blifvit svårt sårad i en strid, men
befann sig bland kristna menniskor. Då Valborg hört detta
bud, tog hon farväl af sin moder och äfven af Hans, för att
resa och vårda Vollmar, som hettes vara hennes tvillingsbroder.
Aldrig mera återvände hon till borgen och aldrig mera
syntes Vollmar i Sveriges land. Det utspreds, att han dött af
sina sår och Valborg bortryckts af den pest, som gärna söker sina
bleka rof på krigets blodröda fält.
Borgfrun sålde då godset, som det hettes för att gälda
gamla skulder, och köpte sig den lilla gård med det röda
tegeltaket* som synes där borta, och Hans Gräs — hennes ende och
rätte son — skötte den lilla egendomen.
Men det kunde ej blifva rent fördoldt, att frun skickade
många och stora penningar till en hög herre i det främmande,
kristna landet. Därtill hände det en dag, att en vida berest
sjökapten kom till gården med en liten låda till frun. Lådan
blef ej öppnad medan någon såg därpå, men följande dag lågo
två silfverbundna knifvar på fruns skrifbord.
Sjömannen var ej heller så tystlåten, som han borde ha
varit, utan förtäljde för sin hustru, att han varit kallad till en
hög herre, som med sin gemål bodde i det främmande landet
hos dess kristne konung och drottning, och kaptenen hade i de
förra igenkänt Vollmar, Mettas son, och Valborg, generalens
och hans makas dotter samt fått af dem själfva höra, att de
voro gifta med hvarandra och lefde i all lycka och. i stor heder
och ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
