Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gudran ryste till, då vagnen stannade, och med ens
samlade sig alla hennes frågor i den enda: hvarför hennes fostermor
hyst motvilja för att låta henne resa och hvarför hon sökt dölja
denna sin motvilja?
Det hade varit tal om ett bibliotek, och majoren hade
kommit med en historia om arsenik. Löjligt att han kunde inbilla
sig, att en vuxen flicka skulle låta narra sig af en så klumpig
dikt! Nå ja, det blef ju ett intressant göromål att upptficka
hemligheterna i det hår gamla nAstet!
Dörrarna till förhallen blefvo i hast öppnade, ett starkt
ljussken föll öfver den breda stentrappan, och mellan de framilande
betjänterna kom en liten varelse, insvept i hvitt pälsvärk, Gudrun
till mötes på de nedre trappstegen.
»Välkommen, min fränka!» hälsade den lilla flickan medsen
seriös rörelse med högra handen. »Jag är Adelheid, som du nog
kan förstå, och jag tackar dig för din vänlighet att efterkomma
min inbjudning!»
Hon gaf betjäningen befallning att bära upp gästens
reskoffert och förde själf Gudrun upp till de rum, som voro utsedda
åt henne.
Här lät den lilla värdinnan sin päls glida ned på mattan
och stod framför den förbluffade gästen i en nästan fotsid blå
skinnbrämad sammetsklädning, öfver hvilken hennes krusade
ljusgula hår låg utslaget. Ansiktet var blekt och magert, samt hade
ett på en gång högmodigt och lillgammalt uttryck; de nästan
onaturligt stora ögonen voro bruna och glänsande, men hade det
frågande uttryck som man finner hos barD, hvilka lefva ensamna
bland äldre personer.
»Fröken Adelheid ...» började Gudrun i största
förlägenhet hur hon skulle tilltala denna underliga varelse, som med
kritisk min inspekterade anordningarne i rummet, medan
Gudrun aftog sina ytterkläder.
»Du skall kalla mig Ada och du», afbröt den lilla. »Vi
åro ju frånder och på ett vis äfven gudsyskon, då min moder
har burit dig till dopet. Dessutom är jag något yngre än dn —
jag har fyllt tretton år. — Låt dina kläder ligga; min
kammarjungfru tager hand om dem! Hon öppnade en dörr. »Se här
har jag mina gemak, vägg om vägg med dina rum! Är du
spök-rädd, Gudrun?» frågade hon därpå plötsligt.
»Nej, jag tycker tvärt om att det skulle vara ytterst intres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
