Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig upp. »Jag tror vi såga godnatt och draga oss tillbaka»,
tilläde hon ännu mera lillgammalt än tillförene.
Grefve Dan bad om urs&kt för det han möjligen tröttat
gästen med sitt prat, men Gudrun såg att han icke själf trodde
på en dylik orimlighet.
De båda flickorna sade nu godnatt ¿t det grefliga paret,
som ännu var fördjupadt i sina patienceberäkningar, och ätföljda
af en ljusbärande kammarjungfru tågade de båda flickorna upp
för den breda trappan i vestibulen till gästvåningen.
Sedan tjänarinnan tändt ljusen i de båda flickornas skilda
sängkamrar, afckedades hon af Ada under förklaring, att de
denna afton skulle reda sig själfva, och då den lilla med stor
myndighet föst Gudrun i säng, satte hon sig i en hög karmstol
bredvid hennes hufvudgärd.
»Jag har hela aftonen sett på dig, att du icke förstår dig
på Dan eller mig», böljade hon utan vidare anledning, »och
därför måste jag genast sätta dig in i vårt förhållande. Du
vet ju, att jag är arftagerska till Danhof och underlydande, men
att, om icke jag funnes till, så vore Dan den laglige arftagaren.
Han äger rakt ingenting, förstår du, och dels för det jag ej
ville att han skulle gå och önska lifvet af mig... Ja, ligg du
stilla bara!... Sådant sker ibland, skall du veta ... Nå, och
så tyckte jag också synd om stackars Dan. Han är bra vacker,
icke sant? — Ja, jag såg genast att du märkte, hur söt han är
med sina små smala, bruna mustascher öfver sina vackra röda
läppar och hvita, jämna tänder, som lysa fram då han skrattar...
Kände du icke också lust att kyssa honom? — Inte! Ja, det får
du heller icke lof till, ty jag har trolofvat honom.»
»Du! Men du är ju bara ett barn.»
»Stolts Valborg var så liten att hon lekte med äpplen och
päron, då grefve Axel Torsson fäste henne med ring, och sådana
trolofningar voro mycket vanliga under riddaretiden», svarade
Ada undervisande.
Gudrun gaf med sin knutna hand en duktig puff åt sin
spetskantade hufvudkudde, men Ada tycktes ej märka gästens
otålighet utan fortfor:
»Jag har dock icke fäst Dan ined ring, ty jag har ju att först
afvakta den välsignade tråkiga konfirmationen, som ju icke
brukades förr, och dessutom får Dan icke nu vara allt för säker
om att blifva herre till Danhof och underlydande, ty då drifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
