Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men som ingen annan &n hon blef den varse, så tillhör denna
syn troligtvis inbillningskraftens historia*.»
Under slutet af läsningen, som blott upptog några minuter,
«rfor Gudrun en stark förnimmelse af att någon var närvarande
i biblioteket, men hon såg dock icke upp, förrän hon läst
manuskriptets sista ord. Då lyfte hon hastigt upp blicken,
spejande ut i det stora rummet, men lampan kastade endast sitt
ljus på en af bokhyllorna, som hade sin plats i det henne
närmast belägna aftrubbade hörnet, och hon såg blott sin egen
skugga, då hon reste sig upp ur sin sammankrumpna ställning.
Det kröp dock så underligt kallt från hjässan nedåt
ryggen, då hon föreställde sig Sedonias andesyner.
»Ja, otron är nog ärftlig i Danhofska familjen», tänkte
hon. »Ada har ju för vana att tala med ringaktning om
konfirmation och nattvardsgång, och Dan är nog ingen kristen. Det
vore dock rysligt, om han skulle straffas med samma slags
vanvett, som behärskat ’knappnålsfrun’. A, han är frisk och stark,
han angripes icke af ärftliga fixa idéer, äfven om han skulle få
läsa det hemska dokumentet; men Ada? — Det var nog klokt
af hennes far att icke låta det uppskrufvade, lillgarala barnet
få kännedom om att en flicka i familjen, säkert lika så
själf-klok som hon, varit under en hämndfull andes inflytande.»
Det rann åter Gudrun i minnet hvad grefve Dan yttrat
om hennes egen viljestyrka. Kanske den vore kraftig nog till
att frammana familjeanden och få denna till att bekänna om
hon narrat eller upplyst Sedonia samt om Ada lopp någon fara
vid att ringakta nattvardsgången.
Gudrun gaf denna form åt sin egen tysta ringaktning och
tvingade tillbaka tanken på den inverkan, som en spöksyn kunde
få på Adas bräckliga kroppshydda, hvars sammanfallande vore
Dans frihet, rikedom och själfständighet.
Då, när Gudruns nerver voro som hårdast spända, såg
hon hur en oformlig skugga af ett hufvud, gömdt i en
niunk-hätta, aftecknade sig mot den af lampan upplysta bokraden.
•Utdraget ur kammarherren grefve A. L. Hirschfelsens egenhändiga
anteckningar på Danhof.
Sannfärdigheten af ofvanstående berättelse är edeligen bestyrkt af flera
trovärdiga vittnen.
Några minnen efter henne förvaras inom familjen.
Denna friherrinna Hamton, Sedonia Juliana, var dotter af vice amiralen
grefve Axel Johan Danhof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
