Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ada, deo enda som icke under aftonen burit mask,
pratade ifrigt med riddaren, som bar hennes färger, och då
musiken nu uppstämde en vals — i fråga om dansen hade Ada icke
förmått att hålla programmet i stil med kostymerna — hvirflade
riddaren af med den lilla damen med en fart, som kom
Gudrun att känna en underlig svindel, då hon med blicken följde
paret.
»Nu har hon naturligtvis befallt honom att dansa blott
med henne!» mumlade Gudrun, och skräcken, som ännu satt
henne i hjärtat, då hon inträdde i salen, vek för en intensiv
önskan att se den vackre riddaren fri.
»Fromma syster, eder arm!» hviskade det bakom henne
och en af de två eller tre munkar, som hon förut sett emellan
de öfriga kostymerade gästerna, fattade hennes arm.
Hon ryste till vid minnet af synen i biblioteket, men följde
viljelöst sin ledsagare, då han förde henne ur salen in i ett af
sidogemaken, som för tillfället var folktomt.
»Det var elakt af dig, Gudrun, att så hår narra mig! Ada
hade förtrott mig, att du skulle vara klädd som en borgarflicka
från femtonhundratalet, och jag har ägnat min riddartjänst åt
fyra dylika masker, innan jag upptäckte dig i en nunnas
skepnad. Detta hade icke lyckats mig om ej ...»
»Dan!» hviskade Gudrun med en hisnande sällhetskänsla,
som förhindrade henne att märka, hur tvärt han afbröt sin
påbörjade förklaring.
»Blef du glad, Gudrun, öfver att se mig i munkkåpa? Jag
bytte kostym med Sten — kadetten — och han är öfverlycklig
som skön Valborgs Axel Torsson. Han borde alltid vara i mitt
ställe, så kunde jag få vara där jag helst ville.» En
handtryckning sade den sällhetsbäfvande flickan ännu mera än de
framhviskade orden.
Den korta scenen afbröts af andra par, som sökte hvila
efter dansen; munken förde nunnan tillbaka till ett hörn i
salen, och sedan såg Gudrun icke mer än en klosterbroder bland
gästerna. Men dans efter dans i vildaste yra dansade Axel
Torseon med skön Valborg.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
