Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i tyethet skulle begrafva manuskriptet bland arkivets öfriga
pappersluntor.
Detta manuskript, som Gudrun föregående natt, då skräcken
nästan beröfvade henne besinningen, slängt in under hyllan,
hade ängslat henne under hela dagen, men först nu i den
tidiga skymningen gafs henne ett tillfälle att komma undan Ad as
bevakning.
Väl inkommen i biblioteket hade hon dragit fram papperet
och stod just i begrepp att utan vidare sticka in det bland en
del andra små gulnade häften på en af de hyllor, som utgjorde
arkivet, då Dan, lika tyst som nyss Ada, öfverraskade henne.
Under brottningen som var mera öm än allvarlig, tillstod
Dan, att han före Gudruns ankomst till slottet hade genom
katalogen fått reda på det fruktade manuskriptet, läst det, blifvit
under läsningen öfverraskad af Ada och så stuckit häftet in i en
volym, som var närmast till hands. Sedan hade han glömt det.
Då Ada och Dan återkommo från biblioteket, anmäldes
att middagen var serverad. Dan hade sitt vanliga sorglösa
uttryck, men Ada formligen glödde och strålade af lycka.
Xågra ömma ord, ställda icke till »lilla» Ada utan till
ungmön Adelheid, hade i bibliotekets skymning glidit så lätt
öfver Dans läppar och haft samma verkan på det brådmogna
barnet, som drifhusvärme på en blomknopp; flickans bleka
ansikte var som en nyutsprucken nyponblomma.
Men Gudrun var under återstoden af aftonen blek som
pingstliljans blad.
Ingen nämnde ett ord om manuskriptet, hvarken då eller
sedermera; Gudrun förmodade, att Dan och Ada ingått något
slags kompromiss och att papperet blifvit lagdt på sin riitta plats
sedan Ada läst detsamma.
Gudrun förstod snart, att Dan bibringat Ada öfvertvgelsen
att Gudrun blott sett men icke läst »knappnålsfruns» underliga
historia, ty flickan började en afton, då hon bedt Gudrun sitta
en stund vid hennes säng, tala om sitt beslut att, så fort ske
kunde, låta konfirmera sig, men endast på det att Dan skulle slippa
att gå allt för långe och vänta på deras högtidliga trolofning.
Och så kom åter plötsligt frågan, om Gudrun trodde på
andeuppenbarelser.
»Ja, jag tror därpå, och under min konfirmationstid
önskade jag ofta att någon ande ville komma och upplysa mig>,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
