Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bindelee; då tvang hon mig genom nya hotelser till ett möte i
biblioteket. Du kom dit i samma stund, blef skrämd af
dörrens knarrande, och jag förstår mycket väl, att du känner
dig stött och harmsen, men helt säkert säger dig ditt kla™
förstånd, att denna sak är alltför underordnad till att öfva
något inflytande på . .. »
Dans vanvettiga talström afbröts tvärt, ty Gudrun stod rak
och stel fraraför honom.
»Allt hvad du där säger mig har hittills varit mig fullständigt
obekant», sade hon med stark betoning och säg honom rakt in
i ansiktet. »Men kanske ändå det också skulle i dagen.»
Gudrun tystnade liksom för att lyssna till något och rörde
flera gånger läpparna, som om hon hade svårt för att uttala
orden. Andtligen kommo de ett efter ett på ett underligt,
tonlöst sätt.
»Det var något annat jag ville ha sagt dig, men äfven
det hade fört till samma mål: vår skilsmässa.»
Hon tog för sig med händerna, likt en blind, där hon
gick de få stegen fram till dörren; Dan stod med öppen mun
och stirrade efter henne, då hon lämnade rummet . . .
Det grefliga paret spratt ett ögonblick upp ur sin dåsighet,
när Gudrun samma dag, som hon brutit med Dan, underrättade
de två om att hon vore färdig att afresa från Danhof.
Grefvinnan hade funnit det behagligt att föreställa sig
guddottern som hustru till Dan, af hvilken grefvinnan möjligen en
gång komme att på visst sätt bero, och gamle grefven såg i
denna förbindelse ett värn mot hvad han kallade Dans
oförsiktigheter. De lugnade sig dock genast vid tanken att det blott
var någon liten misstämning, som inträdt emellan det unga
paret, och bjödo Gudrun komma snart tillbaka.
Äfven Dan lugnade sig med hoppet om, att det hela vore
en förbigående förtret, som nog skulle biläggas, då han infann
sig hos Gudruns fosterföräldrar för att formligen fria.
Han följde Gudrun till stationen och gjorde under vägen
ett nytt försök att framhålla skillnaden i art emellan den
kärlek, som en bildad man hyser för sin brud och de rent
underordnade sensationer, som äro förbundna med tillfälliga
förbindelser, och han vädjade åter till hennes upplysta förstånd.
Men midt i sitt ordflöde kände han sig ohyggligt ensam
och flat; hans blick hade dristigt sökt den unga flickans, som satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
