Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så sporde jag mig ofta, då jag såsom ung präst fick min
verksamhet i ett par närbelägna socknar och ej hade något att
skaffa med detta kinesiska rike i fickformat. Mitt lif fratnflöt
då mycket enformigt. Socknarna voro så små samt foga
folkrika, och utom mina två predikningar om söndagarne hade jag
ej mycket att göra med mina egna sockenbor, hvilka lefde sitt
stilla lif och därtill voro mycket kyrksamma.
Så mycket starkare intresserade mig ifrågavarande koloni,
som just vid den tidpunkten ifrigt, fast tyst, höll på att uppresa
en osynlig mur mellan sig och sin kanske allt för nitiske och
säkert allt för pratsamme herde. Denne var min gode vän, och
då han kommit till den öfvertygelsen, att denna befolkning skulle
visa sig lika egensinnnig och ovänlig mot hvarje främling och
särskildt mot hvarje präst, som sökte intränga i dessa människors
inre lif, eggade detta mig att, i trots af allt, söka vinna deras
tillit och förtroende.
Jag vill ej — får ej — gifva någon beskrifning öfver
skådeplatsen för dessa tilldragelser; blott det måste jag säga, att jag,
utan att väcka misstroende hos någon, kunde besöka denna plats
och stundom fara med ut på fiske.
Ej ett spår af kristligt nit dref mig in bland denna
befolkning, hvars andliga tillstånd var mig fullkomligt likgiltigt, emedan
jag i det hela taget blott var »en lejd herde* för jorden. Jag
var »en bit af en diktare», trodde mig vara en stor sådan och
tyckte mig, med snillets förmenta företrädesrätt, kunna följa min
lust att studera denna befolkning och draga stoff till diktning
ur dess lif, utan att behöfva något bidraga till dessa medmänni.
ekors upplysning och sinnesförändring. Jag arme dåre!
Det var i synnerhet en punkt, på hvilken jag företrädesvis
riktade min uppmärksamhet, i hopp att där finna stoff till
romantiska skildringar, och denna punkt var de eå ofta förekommande
giftermålen mellan befolkningen inbördes. Jag föreställde mig
nämligen, att dessa unga flickor »med spejande fågelögon i
egyptiska statyansikten» voro begåfvade med häftiga lidelser, hvilka
väl måste bryta fram och eprSnga bojan af gammal ärfd sed, i
fall karleken till någon främling blefve väckt hos en af dem.
Men hvad som än månde föregå i det tysta, så varsnade jag
blott, att flertalet af de ogifta kvinnorna gick i brudstol med
koloniens manliga ungersvenner och enklingar; att det fåtal
flickor, som gifte sig med en vanlig gotländing eller med en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
