Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kringbäddad af många kuddar satt den sjuke i sin sång,
klädd i nytt, hvitt linne. Luckorna för fönstren voro nu noga
tillskrufvade, dörrarne lästes af systern, då jag kommit ¡d, octi
jag hörde henne gå uppför trappan till vindsrummen. Gubben
och jag voro allena i husets jordvåning. Han viBkade mig till
sig; jag satte mig på trästolen invid bädden, lutade mig ifrigt
framåt för att uppfånga hvart ord från dessa bleka läppar, hvilka
ej längre förmådde, sluta sig för att bevara själens hemligheter.
Och så fick jag höra hans förfärliga bikt, som aldrig gått ur
min själ.
Bikten.
. . . »Kanske man verkligen trodde, att vi lågo ute på
fiske och hade vårt tillhåll på ön, där eljest ingen bodde; kanske
visste man någorlunda besked om oss i grannskapet, men man
fann det bäst att ej störa oss. Vi för vår del antogo, att andra,
som det förmådde gjorde som vi, togo byte från det stora
allmänna hafvet.
De mina togo mig tidigt med, ty hemma hade jag visat,
att man kunde lita på mig, då byte måste döljas för obehöriga
blickar; en stark, vig och snabbfotad pojke kunde nog
begagnas till utkik eller tura med männen, när den tända lyktan
skulle på sin stång räckas ut öfver hafvet i den riktning dår
refvet, det farliga ref vet ligger. Kär så vinden låg på, seglaren
varskoddes, mörkret bröt in, lyktan blänkte, då satte
spänningen eld i blodet på gammal och ung; alla halsar sträcktes, alla
ögon spejade mot refvet, hvarje tanke knöt sig kring den
kommande striden och dess byte, allas näfvar lades på yxornas skaft.
Seglaren kom, lockad af ljusskenet, allt närmare och
närmare, nu högg den på, satt fast; skeppsbåtar utsattes,
besättningen rodde mot en strand, hvarest män med seniga näfvar
knutna kring skaften på goda yxor, stodo redo att mottaga dem.
— Jag var knappast femton år, då jag fick mig en egen yxa.
Vid vattenbrynet utkämpades vanligen leken, och den var
stundom hård nog, fast den lektes med vapenlösa fiender, män
fjärran från, hvilka försvarade sig som lejon. Men aldrig undslapp
någon, för att till andra förtälja hvad som timat, och hafvet år
tystlåtet, om man bär sig klokt åt med de fallne och med bytet.
Ar efter år var jag med på sådana äfventyr, och aldrig kände
jag någon ånger öfver detta. Jag, likasom mina kamrater, vå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
