- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
213

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så snart det blef mig möjligt, sökte jag upp honom och
begärde ett enskildt samtal. Han såg misstroget, nästan hotande
på mig, men bad systern lämna oss allena. Vid mitt första ord
om hans plikt att öfverlämna sig åt borgerlig dom och straff
blef han stel som en stod af granit.

»Jag vet ej hvarom I talen, herr pastor», sade han med
isande lugn. >1 låten mig förstå, att en stor syndare biktat och
fått aflösning af Eder; men därmed är ju skuldregistret
öfver-korsadt af prästen, vet jag, och den forne syndaren är skuldfri.
Kanske I med edert tal åsyftar mig, men jag kan säga eder,
till tröst, att bördan är aflyftad; synen, som förföljde min gamla
människa, visar sig aldrig mer. Men är det pastorns mening
att kasta den eder anförtrodda bördan ifrån eder själf, så
minnens ert prästlöfte att ej uppenbara biktens hemlighet samt att
1 ej egen något — bevis.»

Jon Klittner steg upp och öppnade sin dörr; jag gick ut
i solskenet med ett sådant uppror i själen, som om jag
verkligen varit denne mördares medbrottsling.

Det är från den dagen, som hon började visa sig för mig
alldeles så som förut för Jon Klittner, och jag har kommit att
älska henne, likasom han gjorde, innan han för mig bekände sin
skuld. Nu är det mig, hon anklagar, för det ej brottslingen
blir straffad.

* *

*



Jon Klittner år död. Min medbroder höll ett äreminne
öfver honom vid grafven och prisade mannen för hans
arbetsamma lif och stilla dygder.

Jag var med vid grafven, likasom hon. De underbara
ögonen blickade mildt ned på mördarens kista, men sedan med
afsky på mig. Hon ryste för prä9ten — för mig, — som då,
jag blef kallad att med kraft verka i andens ämbete, ej ägde en
fläkt af det andens ord, som likt ett tveeggadt svärd tränger
in i syndarens själ. Det var, som om hon sagt mig, att min
ytlighet som präst, min tomma äregirighet som diktare och min
ejälfviekhet som människa, varit den trefaldiga orsaken till, att
Jon Klittner gick bort, i en förhärdad syndares säkerhet, till en
annan värld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free