Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik fick enart höra dessa rykten, blef rädd och fivttade
till sin gamla strand, började åter idka fiske, men lät sin son
stanna i prästfruns vård, som prästen och hon önskade.
Nu fick Segelin eD otrolig tur; fiskarne rent af trängdes
för att komma i hans garn.
Han gick ofta till prästgården för att höra om prästen
funnit de fjorton värdige fattige. Men hvarje gång de två
männen, inom stängd dörr, öppnat kistan och fröjdat sig vid åsynen
af de konstfulla dyrbarheterna, blefvo de ense om att ej
förhasta sig; ingen olycka kunde drabba prästen, för detta
dröjsmål, han var ju en barnlös man. Om ryktet, som gick, visste
han intet; Erik teg därmed, ty då han tillegnat sig helgonbenet,
hade han gjort den aflidne ägaren däraf ett tyst löfte, att lägga
reliken tillbaka i dess gömma innan skatten lämnade
prästgården, och då blefve nog fiskelyckan Jika måttlig för honom, som
för hans kamrater.
Ett år gick, och så kom där på en gång en son och en
dotter i Dedekinds hus. Modern yrkade på, att gossen, «om
saknade venstra pekfingret, skulle kallas Peder efter den gamle lärde
och efter det drömda barnets nnmn, och så blef det, fast mot
faderns önskan. Dottern blef uppkallad efter sin mor, som dog
hastigt, under det barnen döptes. Hon hette Maria.
Dedekind var nu en fattig enkling med två barn att
uppfostra, tre var det med Eriks fyraårige gosse. Hade ej dessa
medellösa barn lika stor rätt till hvar sin andel af skatten, som
någon annan? Han ville vänta med att taga något beslut, tills
de blifvit vuxna, men ingen af dem skulle få se en skymt af
skatten, den skulle ej få utöfva något inflytande på barn en
sinnen.
Men allt från den dag lille Peder kunde gå, sökte han
komma till bronskistan; hon blef hans enda lekkamrat. Flickan
var däremot rSdd för den mörka kistan.
Fadern började bli ängslig för hotelsen, att en demon skulle
taga bostad i sonens själ. Han sökte lugna sitt samvete genom
att med stor försakelse göra godt mot flera än två gånger fjorton
fattige; han uppfostrade sina barn i sträng tukt; han predikade
med all ifver, men hans menighet vände sig emot honom i tanke
att han hade en hel kista i klingande mynt att ösa ur, men
förtärdes af girighet.
Ju mera ensam han kände sig i sin församling, ju kärare
blefvo honom de rika konstskatterna i kistan. Han skulle ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
