Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En släktsägen.
e8terhafvet rullade med ett doft, hotande dån
i tunga, gulgrå. vågor mot den stora grupp
sandreflar, som höjt sig öfver hafsytan och fått namnet Fanö.
Stormen for med väldiga språng öfver ön, utan att möta
nägot motstånd. Marhalmen dök med ett egendomligt rasslande
ljud ned mot marken, höjde sig, skakade på sina sträfva ax,
som om den funne det lustigt, att vinden onödigtvis tillsatt så
mycken kraft och uppträdde så utmanande, där ingen fanns att
brottas med. Här uppe var ju ej ett tråd, en buske eller kvist,
som tog emot.
Himlen var klart blå med endast några breda,
mångskiftande skyar seglande i öster; augustisolen stod högt och
göt en flod "af skarpt, skärande ljus ned öfver sandklitternas
gulhvita, mjälla sand, och dess blågröna marhalmsruskor. Nu
och då flög en fiskmås med tunga vingslag och gälla skrik in
öfver ön; i bestämda konturer, likt en kraftig sotteckniög,
framträdde fågelns skugga på den ljusa grunden. Ett skärande skri, en
tvär vändning, vingens hvita insida träffas af en solstråle och
det blixtrar till som solreflexen från ett spegelglas, och fågeln
kretsar nu häftigt och nervöst nära de långa böljekammarna,
spejande efter föda.
Sceneriet här uppe väcker en obestämd oro i sinnet; ögat
söker hvilopunkter, men endast långt borta på en af de yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
