Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvem vill du då ge henne till brudgum, kära kusin?»
»Löjtnant Flasch, tänker jag. Han skulle taga sig bra ut
i den gula och blå bondkostymen. Se hår ha vi just ett sådant
par i färglagd fotografi.»
»Nej, Helene, inte Flasch, det vore synd. Hellre toge jag
■då själf rollen. Men tänk ej vidare härpå, ty flickan skulle säkert
•ej själf gå in på saken. För öfrigt var ej dräkten fullständig,
■där fattades silfverbåltet»
»Ett sådant måste vi vål kunna få gjort under dessa fjorton
•dagar, när nu denna tanke behagar mig, och jag vet, att bon
«kulle komma att se förtjusande ut med sitt egendomliga ansikte
och sitt långa ljusa hår; jag har sett henne.»
»Jag kan ej ytterligare stå i skuld hos bonden; han vill
på inga villkor veta af ersättning för mitt kringströfvande på
hans ägendom.»
»Så kan du gifva honom en present, och jag betalar flickan
för hennes tidspillan. Hade pappa lefvat, så — men nu är du
herre här och behöfver ej göra något för mitt nöje, och då du
icke vill, så–»
»Helene, du tyckes ha glömt, att vi, innan vi reste hit ned,
vexlade ringar?» sade han förebrående samt tilläde: »Gör som
-du behagar med flickan, men låt mig bara vara utom saken.»
»Men bältet får du lof att beställa, Helge, så kan gärna Flasch
bli brudgummen; hvad gör vål det, om han hviskar henne
i örat, att hon är vacker? En bonddräng eller dylikt duger ej,
de äro för grofva och klumpiga; dår måste ligga estetisk
skönhet öfver taflan, och löjtnanten är en verklig Adonis.»
»Det är han, men om jag nu — för din skull — klädde
mig till bonde, hvad skulle du då såga?»
»Att ståtligare, älskvärdare brudgum än min finnes ej i
Sveriges land!»
Festen var förbi; den hade varit förtjusande, och
»naturbarnet» som »lefvande bild», hand i hand med den unge,
ståtlige ädlingen, berömdes af alla gästerna som en tablå af
gripande verkan. Därtill hade man funnit ett ogement nöje i
flickans dialekt; hennes ohycklade förvåning öfver den henne
•omgifvande prakten; hennes förtjusning öfver de nätta
minnes-gåfvor, som damerna förärade henne, samt öfver hennes förstånd
Att gå sin väg, då ingen hade mera att säga henne.
Dagen efter festen talade åter det förlofvade paret om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
