Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkning, ej dömde så strängt om dylika synder som sl&ttens
odalbon de. Detta var bonom på en gång en tröst och en pläga, ty
den kvinna, han älskade, borde ej få göra några eftergifter
i sådana frågor; bon måste vara ren och stolt som de bästa
bonddöttrarna på hans hemort.
Samvetet manade honom att för henne bekänna allt. Hans
egen fordran på kvinnlig renhet, dubbelt stark just därför att han
kände, hur dålig en lättsinnig kvinna kunde blifva, bjöd honom
att profva Cecilias tankar, men hvarje gång han blickade in i
detta oskyldiga ansikte och såg hennes hängifna blick,
genom-bäfvades hans hjärta af en sällhetsrysning, blandad med fasa, vid
tanken på att mista henne för alltid.
Cecilias mor var död, fadern funderade på att gifta om sig
och önskade varmt en förbindelse mellan sin dotter och Erland.
Då denne dröjde att uttala den afgörande frågan, blef det den
tillllmnade svärfadern, som frågade honom om hans afsikter, på
samma gång han låt Erland förstå, att dennes felsteg var kändt,
men att man litade på hans kommande vandel och ej ville höra
något om det förflutna.
Nu trolofvade sig de två unga, men då de både männen
önskade, att det skulle ske i största tysthet och att saken tills
vidare skulle förblifva en hemlighet, samtyckte Cecilia gärna
därtill, ty hon hade alltid pinats, när hon hört gycklas med
trolofvade; det skulle blifvit henne rent af vederstyggligt att veta
sig själf och Erland vara föremål för dylikt skämt.
Under hemfärden hade Erland tyckt det vara en tämligen
enkel sak att förmå Hanna flytta med barnet till en aflägsen
stad, — han var beredd på att fördubbla underhållet, men när
nu vågen förde honom förbi kojan, där de två kvinnorna, mor
och dotter, hälsade honom med skratt och speord, genomisades han
af tanken på deras lättsinne och tanklösa hämndbegär, och det
föreföll honom lika omöjligt att tala förnuftigt med dessa två
varelser som att leda en bäck uppför en backe. Och så uppsköt
han denna angelägenhet dag efter dag, trängde den så småningom
ut i sina tankars bakgrund för att i sälla drömmar få firåssa af
en lycka, om h vilken en aning, eller kanske det var samvetet
hviskade, att den ej kunde räcka länge.
Under tiden började ryktet hviska om hans hemliga
trolof-ning med den ansedde skogsbondens vackra dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
