- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
260

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En dag vid slutet af hafreakörden såg Cecilia, som var
ensam hemma i gärden, tvenne kvinnor, en äldre och en yngre,
samt en liten gosse inträda i köket, där hon var sysselsatt med
tillredandet af skördefolkets aftonvard.

»Ar hon Niklas Elessons dotter?» frågade den äldre kvinnan.

»Ja, sitten ner, se här äro ett par trefotingar! Kom, liten
vän, skall du få ett stort äpple! Ha’n I gått långt i dag? Ha’o
I något att sälja? o

De båda kvinnorna växlade en blick och ett gäckande
leende, hvilket undgick Cecilia, som pratade med den lille gossen.

»Vi äro slättboar och inga krämare», svarade den äldre.

»Slättboar!» utbrast Cecilia glfidtigt och blef så vackert röd
om kinderna. »Han I då släktingar här uppe; kanske unga mors
man är bland arbetarne på det ttoru, nya sågverket?»

»Gunnar!» ropade nu Hanna, »kan du säga den rika, fina
bonddottern här, hvad din far heter?»

Cecilia studsade vid den hånfulla tonen, men innan hon
hann se upp på kvinnan, hade gossen svarat:

»Erland Gunnarsson.»

Blek som ett lik ryggade Cecilia baklänges mot köksbordet,
i hvilket hon grep tag med båda händer för att kunna hålla sig
på fotterna, medan Hanna och hennes mor i vild fart skildrade
deras förhållande till Erland. Gossen stod med stora förvånade
ögon och betraktade ömsom Cccilia, ömsom det stora röda äpple,
hon gifvit honom.

»Hvarför omtalen I allt detta för mig?» Cecilia stod nu
rak, kall och stolt framför de pratande kvinnorna, h vil ka hotade
henne med skam ocb nesa, om Erland vågade tänka på giftermål
med henne.

»I ären troligtvis ej rätt rediga, som dristen er till att i
mitt eget hem öfverfalla mig, som I ej kännen, med hotelser.
Behållen er skam för eder själfva och den som det angår! Så,
tyst nu! Edra historier om folk, som jag ej bryr mig om att
känna, vill jag ej höra!» Cecilias flammande blick föll på barnet
aom, skrämdt af hennes befallande ton, drog ned mungiporna,
medan stora tårar välde ur de mörkblå ögonen. Hon sträckte
fram handen för att röra vid gossens täta, lockiga hår, så likt
Erlands; men åter grep svindeln henne, så att hon blott förmådde
att med ansträngning af sina sista krafter befallande peka på
dörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free