- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
264

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Din mössa, Gunnar!» svarade Erland, som hastigt vände
ryggen åt sina tjänarinnor; därpå gick han med barnet ut p&
gården. Stalldrängen tillsades att leda ut en af hästarne, och
så red Gunnar från och till kungens gård, som bestod af en
hög vedstack; Erland höll själf hästens tygel.

I detsamma slogo två af vedhuggarne upp gårdens portar
på vid gafvel och en täckt vagn rullade fram till trappan.
Erland lyfte ned Gunnar från hästryggen, djuret lämnadee åt
drängen och husbonden skyndade fram för att mottaga dei>
okände gästen.

En äldre fru steg först ur vagnen, därefter kom en flicka
i dyrbar bonddräkt.

»Cecilia!» utropade Erland och trädde ett par steg
tillbaka. »Ar det så långt kommet med mig, att man tror sig
kunna fria till mig», tilläde han i tankarne. »Detta var ett
oväntadt besök!» sade han högt.

»Det förstås», yttrade Cecilia med ett smärtsamt leende. —
»Detta fir vår prflstfru, som var så god att följa mig på denna
resa.»

»Stigen in!» uppmanade Erland beklämd; han började an»
att detta ej var en friarefärd; hur kunde han ens ha tänkt sig
något sådant om Cecilia? Han införde sina gäster i sitt på
andra sidan om förstugan belägna rum, så att de ej kommo för
de undrande pigornas ögon, gick in i stugan och tillsade oro
kall mat och kaffe, hvarefter han, liksom i en dröm, återvände
till sitt främmande. Gunnar följde honom, hoppande likt ei*
yster fölunge.

Prästfrun hade satt sig i soffan, Cecilia stod vid ugnen,
båda voro ännu i ytterplaggen. »Tagen af er och hållen
tillgodo med hvad huset förmår!» bad Erland i en underlig, liflös
ton och vidrörde prästfruns muff. Hon efterkom skyndsamt
uppmaningen; man kunde på hennes kloka, välvilliga ansikte
märka, att hon hoppades något godt af detta besök. Afven
Cecilia aftog hufvudduk och kappa samt satte sig; Erland
för-blef stående med sin son i handen.

»Jag ser hvad du tfinker, Erland», började nu Cecilia,
medan färgen kom och gick på hennes kinder, »men jag är
hvarken kommen hit för att förnedra mig eller nedsåtta dig genom,
något slags tal om . . . om . . . det du tror; men då vi nu i
denna världen se hvarandra för sista gången . . .»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free