Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid utsikt
u må säga hvad du vill, Kornelius, men nejden
här är verkligen i hög grad prosaisk och i
enbeklag-ligt hüg grad blottad på all skonhet! Är det ditt
Lindeberga, som sticker eitt rôda tegeltak upp mellan träden där
på backen, och vill du att jag skall åka uppför den där vägen
efter hästar, som ha vana att gå på bakbenen?»
»Det har icke den ringaste fara, kära tant! Hästarne ha
hvilat sig några dagar och äro något muntra, men jag år ingen
ovan kusk–»
»Jag vill i alla fall ur vagnen! Håll, eller kastar jag mig
ur! Jag ångrar ingenting mera, än att jag företog denna, resa
till en trakt, där man ju måste leds ihjäl innan tjugofyra timmar!»
Löjtnant Kornelius Falk höll in sina vackra vagnshästar
och kastade en djupt bekymrad blick på en ung dam, som nu
beredde sig att hjälpa tant Evelina Liljenborg alt stiga ur vagnen,
och han uppfångade ett litet uppmuntrande leende.
»Det är en styf backe, tant lilla, och solen börjar gassa
på; jag lofvar att endast köra i sakta skridt, om tant sitter kvar
det år knappt femton minuters vfig, så äro vi inne i parken.»
Förmiddagssolen, som brände tant Evelina i nacken,
understödde den unge mannens ord, och med ännu en klandrande
anmärkning öfver det omgifvande landskapet, satte hon sig åter
till rätta i vagnen. Hennes systerdotter spände upp sin ljusa
en-tout-cas bakom hennes nacke och färden fortsattes makligt
uppför den rad af kullar, som kallas med det gemensamma
namnet Lindeberga.
En timme senare hvilade tant Liljenborg sig i ett svalt,
luftigt gästrum efter en god frukost, och Kornelius hade tillfälle
att föra sin fästmö omkring i park och trädgård. »Ja, Elsa,
här ser du mitt barndomshem och som kan blifva vårt, om vi
kunna förmå tant till att öfvertaga en del af hypoteken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
