Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägendomen. Jorden Ar ypperlig; min stackars pappa saknade
dock förmåga att bruka den rått, och sedan mamma dog, gick
det jämt utför, så att det nu gäller, om jag kan behålla gården
eller måste uppgifva det hela åt kreditorerna. Vill tant hjälpa
mig, så begär jag mitt afsked, för att helt och hållet kunna ägna
mig åt landtbruket, och då behöfver jag en hustru, ty med en
hushållerska går det ej ihop.»
Den unge mannens ord voro helt prosaiska, men i hans
ton och blickar lågo både ömhet och värme.
»Allt kommer nu an på, att icke tant blir anfäktad af
ledsnad under de dagar, hon vistas här», svarade Elsa och
stödde sig fastare på sin fästmans arm, medan de gingo uppför
en smal gångväg, som förde till toppen af en ättehög, planterad
med låga buskar. »Leds hon här, så fattar hon med ens antipati
för hela Lindeberga och ingen dödlig förmår henne då att se
praktiskt och förnuftigt på saken. Finnes här verkligen ingenting
märkvärdigt, något som kan gripa hennes fantasi ? Inga originella
människor till exempel, eller något konstnärsgry?»
»Ingen mer än vår klockare, men han har varit originell
i sextio år, samt ett konstnärsgry ungefär lika länge, så att
det torde ej vara något att bjuda på. Lave Ivarsson där borta
i gårdeo bakom pilarne har en hund, som kan gnälla Gubben
Noak och sitta för sockerbitar; tror du den duger?» Det
för-lofvade paret stod nu vid ättehögens topp vid korset, som där
år upprest öfver »konung Linde», de sågo hvarandra skrattande
in i ögonen och tycktes ha lust och ungdomsmod tillräckligt för
att bjuda en hel flock bekymmer och svårigheter ut till härlig
holmgång. Utsikten från denne ättehög, hvilken utgjorde högsta
toppen af den rad kullar, som bildade en låg långsträckt ås, var
fri och vidsträckt Så långt blicken kunde nå, utbredde sig på
den stora slätten där nedanför åt alla håll bördiga fält i alla
omväxlingar af grönt och med en fin violett skiftning, där rågen
stod i blom. Här och där uppstucko hvita kyrktorn, likt
sjömärken, ur ett sakta böljande haf, och som öar i en underbar
skärgård lågo bondgårdarne med sina fruktträdgårdar
kringströdda. I söder och öster sänkte sig himlahvalfvet öfver den
ofantliga rundmålningen, medan i vester en blänkande smal
strimma af hafvet sammansmälte med den blå luften långt, långt
borta, och ännu längre bort i norr stod en skogklädd ås som en
svartblå molnvägg vid synranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
