- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
272

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Vi &ro räddade!» hviskade Kornelius till sin fästmö. «Detta
var långt bättre än den musikaliske hunden.»

»Ja, nu kunna vi hoppas att hon slår sig i ro hoe dig ett
par dagar och fattar kärlek till Lindeberga,» svarade Elsa, medan
flickan på vanligt allmogemanér sjöng en gammal kärleksvisa.

Det förlofvade paret fortsatte vägen ut till ungdomens
lekplats, medan de andra slogo sig ner i jordkulan, där tant Evelina
skildrade berömda sångerskors lysande lif, och ännu sedan sommar»
skymningens lätta slöja utbredt sig öfver slätt och kullar, ljöd
den unga bondflickans stämma med vemodig klang nere från den
mörka, fuktiga gropen.

Hvarje dag under hela veckan kom Olu till Lindeberga
i och för sångöfningar, och tant Evelina blef allt mer och mer
öfvertygad om, att hon upptäckt en stjärna af första ordningen.

Lave, som var en sangvinisk natur, samtyckte med glädje
till fröken Liljenborgs önskan, att Olu skulle följa med henne
till hufvudstaden, där hon i höst ämnade bosätta sig, och där
hon ville ombesörja skicklige lärare åt flickan. Modern försökte
afböja hela förslaget, hon såg sin unga dotter med opartisk
blick och visste, att hon var osympatisk både till utseende och
väsen; dessutom antog hon, att en dylik undervisning skulle
komma att kosta dryga summor.

»Vi bönder så ju alltid vårt utsade på en förhoppning om
rik skörd», svarade då Lave. »Flickan kallas ful i vårt stånd,
men låt henne få bildning och talanger samt en omgifning, som
förstår uppskatta hennes röst, så skall du få se på annat! Frö^
ken Liljenborg säger, att både Jenny Lind och fru Michaeli
voro fula, men när de sjöngo, trodde man sig se himlens
skönaste änglar. — Och hur rika blefvo de ej, du!»

Mor Hanna kväfde en suck och tänkte, att den sten, hon
ej förmådde lyfta, den fick ligga, och så blef Olu försedd med
en modern garderob, omdöptes till Olli Lavrén och följde med
tant Evelina till hufvudstaden, sedan löjtnant Kornelius Falks
affärer blifvit ordnade enligt hans och Elsas önskan, så att deras
bröllop kunde firas i början af Augusti.

Septembernattens klara månsken försilfrade slättens
oöfver-skådliga fält, där kornskylarna reste sig i täta rader, här och
där omväxlande med grönskimrande strimmor af sent mognande
hafre, medan den hvilande trädesjorden och potatisfältens mörka
rutor jämte de kringströdda fruktträdgårdarnes kraftigare
färgtoner harmoniskt sammansmälte med det hvita himlaljuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free