- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
273

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kornskörden var i full gång, och skördefolkets ömsom
muntra, ömaom vemodiga sånger ljödö från skilda håll i den
sena aftonen, då det bundna kornets tunga kärfvar buros
samman och restes till långa skylar. Hela naturen låg tyst och
drömmande; endast en osynlig här af syrsor stämde in i de
dunkelt framskymtande människogruppernas sånger.

På åkervägen, som utgjorde gränsen emellan Lindeberga
och Lave Ivarssons ägendom, gingo Kornelius och Elsa fatt Lave
och hans hustru; båda paren hade burit förfriakningar till hvar
sin skara skördefolk på de närmast belfigna fälten.

»Vi ha fått bref från tant Evelina, hon ämnar tillbringa
vintern i Mentone, och vi förmoda då att Olli återvänder hem»,
sade fru Falk menande, och Kornelius tilläde ett eftertryckligt:
»Naturligtvis».

Lave förblef stående med tummarna instuckna i västens
ärmhål; hans mun drog sig till ett fiffigt löje och han gjorde
ett stolt kast med hufvudet. »Den som lagt sin hand på plogen,
bör icke se sig tillbaka. Halfgjordt arbete är icke i min smak«
Olli har lärare, som hysa de bästa förhoppningar om henne, hon
har kommit bland förnämt och bildadt folk samt passar icke
mera bland oss; vi få därför säga både b och c, eftersom vi
redan sagt a», genmälde han. »Ha vi makt till att betala lärare,
så mäkta vi väl också med att bekosta henne bostad och föda»,
tilläde han.

»Hvad säger mor om saken?» vände sig Elsa till hans
hustru.

»Flickan vill icke hem. Och hvad skall hon också här
numera?» svarade bondhustrun, afbrytande några kornax, som stodo
vid vägkanten. »Vi få bara se till att vi inte göra hennes två
bröder orätt med arf och hemgift, så får hon själf taga in hvad
vi lägga ut för henne. Fröken Liljenborg har också skrifvit
till Lave. En gammal förnäm man och hans fru vilja taga
sig en smula af tösen, och det kan väl icke dröja så fasligt

tid att lära sjunga och spela.»

»Ånej, bara tio år på sin höjd!» utbrast Kornelius, retad
af hennes och Laves tillknäppta sätt.’

»Det är kortare tid än Jakob tjänade för Kakel», svarade
Lave. »Vi få väl sträfva med och hålla ut, som bönder pläga.»
Han lyfte lått på hatten, klef öfver diket, räckte ut handen och
drog med ett kraftigt ryck sin hustru öfver. Den gula kom-

WiffttrBm, Från Htrruäten och Bondgårdar. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free